ätt par dagar sednare voro Alberic och Blanche
förlofvade.
Såsom den unge mannen förutsagt, dröjde
det icke länge sedan han fått sin täcka kusin
till fästmö, förrän hennes känslor för honom
undergingo en väsendtlig förändring. En blyg
kärlek uppspirade i den oskuldsfulla flickans
hjerta.
Oaktadt tiden syntes de båda älskande lång,
förgingo dock veckor och månader temligen
hastigt.
Den dag grefven utsatt till deras förening
nalkades.
Tre månader hade förflutit; det återstod en-
dast en till bröllopet.
Ingenting i verlden tycktes kunna omintet-
göra deras lycka; den låg ju dem så nära.
Himlen var klar och utan moln..: Dock
uppväxte en storm, och åskan lät höra sitt
dofva mullrande.
Man var i slutet af december månad:
Det var afton.
Ett förfärligt oväder rasade ute; den gamle
grefven af Baume och de unga tu sutto fram-
för en sprakande brasa som var uppgjord i eld-
staden uti salongen.
Alberic och Blanche framställde sina planer
för framtiden och byggde de herrligaste luft-
slott.
Grefven deltog icke i samtalet; men ett le-
ende af tillfredsställelse sväfvade på hans läppar.
Klockan hade nyss slagit elfva. Plötsligen
hördes någon ringa på porten.