Om hofvet och garderna.
Det borde ej tillåtas att förena hoftjenster
med anställning i armen, der man icke kan
vara betjenad med något som strider mot li-
sciplinen och den militäriska andan. Hur upp-
och nedvändt är det icke att se en kapten el-
ler en simpel löjtnant gå framför sin öfverste
eller till och med sin general, derföre att han
utom sin uniform bär hofvets livre, medan
de andra endast äro militärer. Af summa skäl
borde man småninzom afskalfa gardesregemen-
lenas privilegier eller grundligt utrota dem ge-
nom att rent af upplösa dessa kårer. Fördom
var gardet den enda stående armen i fredstid,
derifrån leda privilegierna sitt ursprung. Denna
kår står omedelbart uuder konungen och sor-
terar icke under någon annan chef; derigenom
blir den främmande för armen och intar en
ställning emellan armen och hofvet. Dess med-
lemmar! äro i allmänhet mindre goda soldater,
de taga sig en stötande ton, isyunerhet office-
rarne, hvilka betraktas såsom sanna hofmin.
För dem är tjensten en skola för intriger, der
de lära sig förvärfva inflytelserika personers
gunst. Denna anda står i skarp motsats till
den militära anda, som icke täl andra utmiär-
kelser än dem som vinnas genom disciplin och
krigisk förtjenst. För öfrigt skänka de öfriga
danska soldaterna, om de utbildas med omsorg,
lika god säkerhet för tronen som gardet. Detta
kan blott betraktas som en lyx, behaglig för
regenten men stridande mot armöns kraf. (Ur
en skrift af en högre dansk militär för hundra
år sedan.)
——————-! er