cgentliga höjder. På det ofvanför Böhle by
liggande berget ser man dock största delen af
sjön. Vid anblicken af sjön derifrån blir man
med skäl förvånad. Man får der på en gång
sigte på alla dess fantastiska bugter, sund, öar
och holmar. Vägen dit är visst besvärlig, men
sällan kan ett för naturen öppet sinne ha en
behagligare hvilostund än deruppe i den friska
bergsluften och med denna på en gång leende
och storartade tafla vid sina fötter. Ingen har
mig veterligt ännu aftecknat detta landskap
och likväl skulle en vue deraf intaga ett ut-
märkt rum uti samlingen Sverige framstäldt i
taflor,. Vid Bodums kyrka slutar landsvägen.
Man låter nu ro sig öfver sjön till den å an-
dra stranden liggande gästgifvaregården. Man
får der häst och karl. Till Hoting är 24
mil, deraf 17?4 mil landväg. Denna väg är
besvärlig, omvexlande stenig och sank. Den
går öfver berg och moras. Mera omvexling
erbjuder en annan väg, nemligen att ro till
slutet af Bodums-sjön, sedan gå !2 mil. Der-
efter får man återigen ro Y4 mil. Man kom-
mer sedan till torr och god mark; der brukar
hästen vara till mötes! Nu rider man 1 mil
till Hotingssjön. En half mils rodd återstår
för att sedan komma till Hotings gästgifvare-
gård. Derifrån får man ro uppföre sjön och
elfven ?4 mil. Sedan är det en half mils gång-
väg. För sista gången sätter man sig nu i
båten vid början af Tåsjö-sjön, Efter en rodd
på en half mil ankommer man till de nedanför
Tåsjöberget liggande Tåsjö byar. ?4 mil ifrån
Tåsjön ligger Tåsjöberget. Vägen dit upp är
ifrån byn så brant att man endast med svårig-
het kan gå rakt uppföre. Hela denna slutt-
ning utgöres af idel odlingsjord, bevuxen med
gräs och löfdungar. Bergssluttningen är ge-
nomskuren af många och djupa dälder. Bråd-
skande skogsbäckar skynda i ilande fart ner
till sjön. Om man ser ner i dessa dalar får
man kännedom om bergets beståndsdelar. Ber-
get hvilar på ett djupt lager af lerskiffer. År-
ligen afsöndrar vårfloden en del af detta la-
ger och för det med sig till de nedanför lig-
gande ängarne och sädesfälten: Detta är tro-
ligen orsaken till jordens stora bördighet: Man
påträffar der sex qvarters djup lermylla och
gräset blir ofta 2 alnar högt. Någon egen-
domlig gödning behöfver ej jorden. Det på-
stås till och med att den skadar. I dessa byar
fryser aldrig säden. Berget skyddar byarne
för de kalla vestanvindarne. I Juli månad är
der en tropisk värme. Svalka finnes dock om
man tar sig en dusch i det nästan iskalla vat-
ten, som de många bäckarna ifrån berget inne-
hålla eller genom att kasta sig i den nedanför
liggande sjön. Skulle värmen på vägen upp-
före berget bli alltför tryckande, så stiger man
på en stund ner i en af de många och djupa
dalarne, som erbjuda skugga och kallt, kristall-
klart dricksvatten. I dessa dalar växa svarta
vinbär, i godhet täflande med våra trädgårdars.
Hela bergssluttningen är öfversållad med smul-
tron. På få ställen har jag sett dem i sådan
massa som der. Eget nog finnas dessa bär ej
på något annat ställe inom Fjellsjö, Bodums
och Tåsjö socknar. Det är eget nog att litet
emellanät se sig om vid uppgången till bergs-
platån. Den ena höga bergstoppen efter den
andra uppdyker vid horizonten. Höjderna emel-
lan de många dalarne på bergssluttningen kal-
las remmar,. Uppkommen på bergets platå
har man en storartad utsigt. Den 3!2 mil
långa Tåsjö-sjön synes endast obetydligt. I
stället ser man alldeles inpå sig den 1 mil af-
lägsna 4 !2 mil långa samt 1 mil breda Flå-
sjön i Alanäsets socken i Jemtland. Tåsjö-
berget ligger i NNV. och SSO. Dess bredd
är 1 mil och dess längd är flera mil, ehu-
ru icke med samma höjd. 4 mil längre
in på bergsplatån finnes den högsta punkten,
kallad Rönnberget. Utsigten derifrån, jemn-
förd med densamma ifrån den något lägre lig-
gande bergsplatån, är ojemnförligt mycket mera
storartad. Nere på Rönnbergets mark ser man
dock ej mycket, En hög fura begagnas som
stege. Uppklifvandet är visserligen litet be-
svärlist, men ersättningen motsvarar besvilret.
Der öppnar sig den mest fria och storartade
utsigt åt alla håll. I öster ser man Avatrark
by i Åsele Lappmark samt Dorothea kyrka
och den derinvid liggande byn. I norr synas
med obeväpnadt öga på 10 å 12 mils afstånd
höga snöfjell inom Wilhelmina Lappmark. Dessa
sträcka sig upp emot norska fjellryggen. De-
ras snöhöljda toppar glittrade i solskenet. Den
till en del smälta eviga snön på dessa bergs-
toppar slingrade sig, förvandlad till is, utföre
fjellet. För den, som första gången ser dessa
snöfjell, eger anblicken deraf något obeskritligt
fängslande. I vester och NV. synas höga
fjelltoppar långt inåt Jemtland. Näst Aresku-
tan finnes troligen intet berg i Norrland, hvar-
ifrån utsigten är så på en gång vacker och
vidsträckt. De som äro närmare bekanta med
alla de fjelltoppar, hvilka öfver och bakom
hvarandra äro upptornade vid horizonten, på-
stå att sjelfva Åreskutan skall synas ifrån Tå-
siöberget. För att se de afläovsnare haren hör