nad uppe bland de kalla, kala fjellen, tänke
sig deras umbärande af all annan vederqvic-
kelse eller njutning, deras långa vandringar i
köld, mörker och storm, deras saknad af allt,
som derute kan värma kroppen och fröjda sin-
net något litet — och lätt skall man då kunna
fatta huru den välsignade tåren, hvartill man
här med så stor lätthet kan transportera in-
gredienserna och som med så stor beqvämlig-
het här nästan allestädes under de korta raste-
stunderna kan beredas — skall af vanan göra
ett oundvikligt behof, och säkert skall ingen
hvarken missunna dem den eller tänka argt
om dem för deras lystnad derefter. Det har
blifvit ett vanligt påstående, att lapparne äro
så begifue på bränvin. För min del har jag
under mina trenne resor deruppe ej funnit an-
ledning att instämma i detta påstående; jag
har icke sett någon berusad lapp; och de lap-
par, hvilka jag någon gäng bjudiv cognac, haf-
va deraf alltid njutit blott helt litet. Men
nere i landet, der de oftare komma i beröring
med de svenske, på bränvin rätt begifna ny-
byggarnue, och särdeles vid marknaderne, der —
skam dem alla — det vinstsökande köpman-
skapet ej drager i betänkande att till andra
rete- och öfvertalningsmedel lägga det af starka
drycker för de dervid ovande, på det de lät-
tare må krypa i herr handelsmans fälla, der
kan det nog hända, att lapparne stundom visa
sig något mosiga. Men fjell-lapparnes vana
under sommaren är det ingalunda. — Må man
då icke fört tänka dem, att de möjligen extra-
vagera i kaffe; jag tror hvar och en mera bil-
dad, som lever med dem i deras fjelltrakter,
nog skall sjelf finna huru lifvande och stärkan-
de denna dryck under sådana förbållandeu kan
vara — ja verkligen är!)
er ooo