tande, eller rättare crs majestät, eftersom jag
gjort er till konung öfver mitt hjerta och mina
undersåter, gör nu ert intåg 1 det rike, som
hädanefter kommer att blifva ert.
Rolf efterkom denna uppmaning.
Man kan icke göra sig en föreställning Om
huru det såg ut i det rum, der han inträdde.
Allt hvad vi kunna säga är att det var dystert,
mörkt och fuktigt. Det upptog tornets hela
bottenvåning, och taket utgjordes af åtskilliga
hvalf, hvilka uppburos utaf väldiga, pelare.
Fyra små gluggar insläppte en sparsam da-
ger i detta rum, som kanske rittast borde kal-
las en killare.
Otaliga spindlar hade spännt sina nät i tak-
hvalfven och hörnen.
Om Rolf länge fått förblifva i denna höga
otrefliga lokal, skulle tvifvelsutan alla de glada
förhoppningar, hvari Esmeralda invaggat honom,
ha försvunnit.
Men plötsligt syntes ett af hvalfven öppna
sig och ett klart ljus trängde fram. En liten
trappa af jern sänktes ned från den öfre vVånin-
gen och den sköna Esmeralda sade till sin if
häpnad stumme älskare: Stig upp!
Rolf lydde. . .
Han kom då upp 1 en liten förtjusande sa-
long, hvilken vi tro oss tillräckligt beskrifva,
då vi upplysa Våra läsare om att den yar in-
redd med all möjlig lyx. Från denna salong
ledde en annan trappa af jer till den öfre vå-
ningen.
— Deruppe är sängkammaren, sade Esmc-
ralda, då hon såg att Rolf kastade en frigande
blick på tWappan.
(Forts.)