Den unge mannen var hungrig och frös till
på köpet.
Under sådana förhållanden är det i hög grad
oangenämt och nedslående att komma till en
öfvergilfven ruin, när man hoppats finua en tref
lig eldbrasa, en god måltid och en mjuk bädd
Såsom vi redan nämnt, uttryckte herr Trem-
blayes fysionomi tydligen hvad som försiggick
inom honom.
Esmeralda började skratta, och det så otvun-
get och hjertligt, att Rolf genast återfick hoppet.
Naturligtvis kunde den unga qvinnan icke
vara nog grym att skratta åt hans bekymmer,
om dessa voro grundade.
Esmeralda fattade Rolfs arm.
— All denna förskräckelse har du till lön
för din misstrogenhet, sade hon. Kom nu med
mig.
Och lätt som en gazell styrde hon sina steg
till ett af borggårdens hörn, hvarest till följd
deraf att en ansenlig del utaf muren nedrasat,
grus och stenar hopat sig i jemnhöjd med slot-
tets första våning.
Rolf märkte till sin stora förundran, att en
smal och mörk gång, hvars öppning han icke
upptäckte förr än hau befann sig helt nära intill
densamma, var gräfd genom denna grushög.
Gången ledde till en lönnport, genom hvil-
ken man kom in i det fyrkantiga tornet.
Denna port, gjord af ek och öfversållad med
stora spikhufvuden, förskref sig synbarligen icke
från samma aflägsna tid som sjelfva slottet.
Esmeralda stannade och bultade tre slag pi
porten.
Denna öppnades efter en kort stund.
— Ers nåd, sade den unga qvinnan skrat-