Blott Stenhyv akte-Doiag motas, så adl TdLLYI-
san (i hofrätten) belåten. Jurist.
Cr RNEUOGEE EN Mu - nd S
v 9 . a
Rätteg.- och polisnyheter,
Mordet å torparen Fernström, Vi omtalade
i måndags att ransakning hållits vid Barkarby
gästgifvargård angående detta mord som på af-
tonen den 6 december blifvit föröfvadt ett styc-
ke från Spånga kyrka. Inspektorssonen Groth
från Bro socken var inkallad till tinget på miss-
hvilade på den aldra lösaste grund. Groth har med
tre vittnen styrkt att han kort förän mordet be-
gicks uppehöll sig 2!, mi! från mordstället. Flera
omständigheter antyda att Fernströms mördare ge-
nast efter mordet med hans häst och kärra begif-
vit sig åt Stockholm, men man har ingen spaning
på honom.
Råadhusrätsen.
Mordbrandsanläggningen vid Tullportsgatan
N:o 59, Ransakningen med grundläggaren Oberg
och arbetskarlen-bokhållaren Nilsson förevar i går
å O:te afdelningen. Till denna ransakning voro in-
kallade 6 nya vittnen samt förut hörda ogifta Erika
Berg. Ordföranden uppläste den skrifvelse Nilsson
i fängelset gjort på blad ur andliga böcker för att
tillställa Erika Berg, men hvilken vaktknekten
dessförinnan kommit öfver i Nilssons cell. Deras
hufvudsakliga innehåll var:
Goda älskade Erika! Detta bref sticker jag i
handen på dig då jag går upp i förhöret. Skrif
svar derpå, men inte som ett bref, utan som en
handling. När jag går, tappa det, jag ska ta
upp det och säger åt vakten att det är en af
mina handlingar i målet. Dessutom ska du skafra
dig något ärende till mig i häktet. Säg åt vak-
ten att det är någon angelägen affär, som du
vill tala med mig om. Säg också åt Mozart att
han inte säger något om mig. Tag med dig eller
skicka mig en bulla, och stick in uti den en liten
blyertspenna. Du kan också skicka mig en liten
fyrkantig smörklump, och i den kan du lägga en
liten breflapp om du vill skrifva, men lägg en
skinnbit omkring brefvet, för annars blir det så fett,
så jag ej kan läsa det. — — Brefvet slutade med
en uppmaning till Berg: Du kan gerna tala san-
ning, ty jag tror inte att det kan skada. Dess-
utom innehöll brefvet flera saker, hvilka voro Oberg
till nackdel. Brefvet var skrifvet på fyra oktav-
sidor samt två mindre lappar, och mycket tätt.
Oberg inlemnade till rätten en skrift, hvari han
beklagade sitt olyckliga öde att vara häktad, ty
han kunde ej klarera sina affärer.. Han ville att
den, som hade påtändt egendomen, skulle häktas,
och begärde slutligen att komma på fri fot.
Erika Berg hade ingen vetskap om Nilssons skrif-
velse, och ville ej ha något vidare med saken att
skaffa. Ett vittne, drängen August Noren, hade
sett Öberg vid dess hus omkring en fjerdedels timma
före eldens utbrott, hvilket af Öberg bestreds. (Öberg
har nemligen nekat att ha varit vid egendomen
på hela dagen före branden.) Nilsson sade, att
han hade åkt bort från brandstället kl. 5 på e. m.
samma dag, och Öberg påstod att Nilsson kommit
till honom vid David Bagares gata kl. half 6. Detta
bestreds af 3 vittnen, hvilka sett Nilsson fara bort
vid solnedgången eller klockan omkring 8. Polis-
kommissarien Norlin gjorde Nilsson uppmärksam
på att de samtalat med hvarandra kl. mellan 6 och
7 vid eldstället, hvilket Nilsson ej kunde neka till.
Några af vittnena berättade att Öberg omkring
3 veckor före branden tillsagt om bortflyttning af
en brädstapel af flera tolfter bräder, hvilken var
upplagd tätt invid det nu nedbrunna huset; sta-
peln hade också några dagar derefter flyttats till
en äng långt ut på tomten. Oberg hade också till
en arbetskarl Svensson svarat på en förfrågan af
denne om flyttning af några dörrkarmar, att det
ej är skäl uti att flytta upp dem, ty det finns så
många elaka menniskor, hvilka snart kan tutta på
huset.,
Obergs begäran att bli ställd på fri fot blef ej
bifallen, och målet uppsköts för flera vittnens hö-
rande. Oberg och Nilsson återfördes i häktet.
Stölder och pantlånare. Med häktade betjen-
ten Axel Falk förevar i måndags å 3:dje afdelnin-
gen ransakning. Målsegandena hrr Stråle, Leja,
Beckman m. fl. uppträdde genom ett gemensamt
ombud, som tillkännagaf att några af hans huf-
vudmän nedlägga sina anspråk på ersättning. Mot
en betjent W. Eriksson, som haft att göra med
Jalk och genom stadsbud belånat de af Falk stul-
na sakerna, förekommo flera graverande omstän-
digheter. kn pantlånare Carl Victor Ahlberg, hos
hvilken Falk belånat 2 par byxor och 2 västar,
hvilka stulits från generaldirektör Stråle, upplyste
genom sitt ombud att pantlånare ej ha tid att mäta
personerna och de kläder de pantsätta. Ordf.-be-
klagade sig öfver den massa pantlånare som fin-
nas och hvilka äro till betydlig lättnad för tjuf-
var, som ej våga gå till assistansen, hvarest ett
polisombud alltid uppehåller sig. v
Målet uppsköts för inkallande af de stadshud,
med hvilka Falk och Eriksson haft affärer. Falk
återfördes i häktet och Eriksson skulle nästa rätte-
gångsdag vid hemtningsäfventyr infinna sig.
En vän af Långholmen, Påskdagen i år fri-
gats från Långholmen skomakarelärlingen OC. A.
Oman. Han passade då emellertid på tillfället och
från kamreraren derstädes, Edman, tillgrep en till
75 rdr värderad tulubb. Öman hann dock icke
längre än ett stycke uppåt söder, förrän han greps
af tångknekten S. J. Andersson, hvilken igenkände
kamrer Edmans tulubb, som Oman då bar på ar-
men. Efter med Oman derpå hållet polisförhör
remitterades målet till rådhusrätten, å hvars D:te
afdelning det i går förekom. Öman erkände öppet
och frivilligt stölden, samt förklarade att han begått
densamma för att fortfarande få sitta qvar på
Långholmen, hvarest han befunnit sig utmärkt väl.
— (;enom härefter afkunnadt utslag dömdes Öman,
hvilken endast är några och 20 år gammal, att för
3:dje resans stöld straffas med 3 års fästningsarbete
samt att under 8 år vara förlustig medborgerligt
förtroende.