Herr Tremblayes kärleksäfventyr retade den
unga qvinnan. Hon delade hans hat och hans
förhoppningar; med honom drömde hon om
hämndens ljuflighet, med honom sörjde hon öf-
ver att den blifvit drifven för långt.
När Rolf slutat, hade Esmeralda feber; en
stark rodnad färgade hennes kinder, och hennes
ögon blixtrade likasom diamanter. Hon var
outsägligt skön; Rolf föll på knä framför henne
och hviskade:
— Jag gjorde rätt i att icke dö!..