som stått den omtalade händelsen nära, och hvil-
ken skildring vi härnedan meddela. Föremålet för
densamma har i dessa dagar uppletvat sitt jubi-
leum såsom 50-årig embetsman. Berättelsen lyder
sålunda:
Det var år 1816, då såsom tullförvaltare i Ström-
stad anställdes en ung man, hvars lifliga väsenue,
goda hufvud och utomordentligt fängslande säll-
skapston, gjorde honom allmänt firad och eftersökt
i detta lilla samhälle. Den 8 augusti var en qval-
mig och het dag. Vi så väl som andra stadsboar,
hvilka egde landtställen nära staden, hade om
ftermiddagen vistats der och begåfvo oss sent hem.
sot efter midnatt väcktes stadsboarna af det här
ovanliga skriket från stadens brundvakter: llden
är lös Hastigt var den lilla befolkningen på föt-
ter. Elden hade utbrutit i en uthusbyggnad, som
äfven antändt skolhuset, hvilket låg straxt bredvid,
och hvaritrån troligen någon brand kastats öfver
rrkogården och antändt kyrkan! Den tiden fun-
inga sprutor, men pytsar och ämbar användes
i dess ställe. Stadens borymästare, biträdd af de
yngre och raskare bland borgerskapet, hade redan
börjat ordna dubbla rader af folk från brandstället
ner till sjön och förgnstaltat om vattenkars ditfö-
rande. Brandsegel voro hemtade och stegar upp-
resta mot taket af det midt emot den brinnande
uthusbyggnaden liggande tvåvåningsboningshuset,
och det raska sjöfolket beredde sig att på de re-
dan anbragta stegarne uppklättra på taket för att
anspänna brandseglen, da man hörde ett mumlande
uppstå bland folkhopen, som stannade orörlig lik-
som fattad af en panisk förskräckelse. Orsaken
härtill blef snart bekant då flera röster hördes ropa
aspring, spring, källaren är full af krut. Några
började att atlägsna sig då hurtigt den unge tull-
förvaltaren sprang fram midt ibland den tvekande
folkhopen och med kraftig stämma bjöd dem stanna
qvar under försäkran att ban sjelf dagen förut va-
rit i källaren och genomsökt hvarje vrå i hela hu-
set och kunde förvissa dem att icke ett enda krut-
korn fanus der. ÅSe sån, tillade han i ett språk,
som af hopen väl förstods, Strömstads sjömän hatva
alltid varit kända såsom raskare och duktigare än
andra; edra fåder voro min själ inga krukmakare;
och jag för min del tycker lika liiet om att få göra
ett luftsprång emot min vilja, som ni; och nu gos-
sar följen mig, Härvid klättrade han med en
öfvad sjömans kraftighet och vighet uppför en af
stegarna, kastande undan tegelpannorna och fick
snart fotfäste uppe på taket. En mängd raska sjö-
män följde hans exempel och inom få minuter voro
de våta brandseglen ansatta. Det var hög tid, ty
träväggen var redan så het, att den var nära an-
tändning. Den dubbla vattenhemtningskedjan var
redan i full gång, en del at vattnet åtgick att
fukta brandseglen och den öfriga att släcka elden.
Stående på taket och meddelande sina befallningar
om planks och stakets undanrödjande lyckades det
honom genom dessa anordningar att på mindre än
en half tunma få elden släckt och all fara förbi.
Då den unge tullförvaltaren försäkrade folket,
att han sjelt varit i källaren, sade han ingen osan-
ning, men då han stod på taket af byggnaden, som
at hetta var nära att antändas, hade han fullkom-
lig kännedom derom, att elfva alnar inunder hans
fötter lågo förvarade icke mindre än 10 fjerdingar
krut. Om detta hus antändes, så hade ovilkorligen
äAtminstone södra delen af staden varit förstörd vch
kanhända vid explosionen många menniskor tillsatt
lifvet. Den man, som genom sin kallblodighet, sitt
lugn och mod förekom en så stor olycka var nu-
mera tullförvaltaren och riddaren M. U. Bellander
i Malmö.
Fartygsförsäljning, Skeppet Skandia, hemma-
hörande i Getle och mätande 168 sv. läster, har
genom skeppsmäklarefirman F. H. G. Wessberg
i Göteborg törsålts till rederii Norge för 32,600 rdr.