SSA EE — SE — Så snart jag uppnått sergeantgraden började jag, såsom en äkta fransk krigare egnar, föra ett gladt lif, älska och sjunga... Gudinnan Venus är syster till guden Mars. Så sannt jag heter La Rose, talade Paris alla vackra flickor endast om mig, och hjertan fastnade på mina uppåtvridna mustascher, likasom hade Cupido sjelf spetsat dem. Rolf kunde icke låta bli att småle, då han hörde dessa ord. La Rose fortfor: — Mina offer voro oräkneliga! Jag sökte öfverallt, men fann ingenstädes en qvinna, som förmådde motstå mig. Mina kamrater, utom en underlöjtnant som var gift och svartsjuk, gåfvo mig enhälligt tillnamnet Nyckeln till hjertan, Allt gick bra och lifvet var angenämt. Dueller och kärleksäfventyr omvexlade med hvarandra, och på lediga stuuder egnade jag mig ät musik och poesi. Helt oförmodadt blef jag en vacker morgon uppkallad till min öfverste och han förklarade... hvad? Kan ni gissa? — Att ni måste lemna regementet, eller huru? sade Rolf. — Ja, just det. — Men hvarföre? — Jag gjorde mig samma fråga och fick åen besvarad först efter långvarigt funderande. Jag erinrade mig att vår majors systerdotter hade ansetts intressera sig för mig mera än skäligt och passande Vore... Denna Iycka kostade mig något dyrt; men — naturligtvis måste jag trösta mig. TLefve kärleken ändå! säger jag. — Och huru har ni lefvat sedan den tiden? — Det vet jag inte ens sjelf. Jag lefver på Guds försyn?