SSA EE — SE
— Så snart jag uppnått sergeantgraden bör-
jade jag, såsom en äkta fransk krigare egnar,
föra ett gladt lif, älska och sjunga... Gudin-
nan Venus är syster till guden Mars. Så sannt
jag heter La Rose, talade Paris alla vackra flic-
kor endast om mig, och hjertan fastnade på
mina uppåtvridna mustascher, likasom hade Cu-
pido sjelf spetsat dem.
Rolf kunde icke låta bli att småle, då han
hörde dessa ord. La Rose fortfor:
— Mina offer voro oräkneliga! Jag sökte öf-
verallt, men fann ingenstädes en qvinna, som
förmådde motstå mig. Mina kamrater, utom
en underlöjtnant som var gift och svartsjuk,
gåfvo mig enhälligt tillnamnet Nyckeln till hjer-
tan, Allt gick bra och lifvet var angenämt.
Dueller och kärleksäfventyr omvexlade med hvar-
andra, och på lediga stuuder egnade jag mig
ät musik och poesi. Helt oförmodadt blef jag
en vacker morgon uppkallad till min öfverste
och han förklarade... hvad? Kan ni gissa?
— Att ni måste lemna regementet, eller huru?
sade Rolf.
— Ja, just det.
— Men hvarföre?
— Jag gjorde mig samma fråga och fick åen
besvarad först efter långvarigt funderande. Jag
erinrade mig att vår majors systerdotter hade
ansetts intressera sig för mig mera än skäligt
och passande Vore... Denna Iycka kostade mig
något dyrt; men — naturligtvis måste jag trö-
sta mig. TLefve kärleken ändå! säger jag.
— Och huru har ni lefvat sedan den tiden?
— Det vet jag inte ens sjelf. Jag lefver på
Guds försyn?