Insända artiklar.
Vid riksdagarne väckas hundratals motioner
af riksdagsmän, hvilka söka få lagstiftningen
förbättrad, upplysningen befrämjad, missbrnk
afskaffade, nyttiga inrättningar stiftade, allmän-
ua företag understödda o. s. v. Dessa enskilda
motioner äro upphofvet till nästan alla positiva
framsteg som samhället gör.
Nästan samma roll som motionärerna vid
riksdagarne, spela insändarne i afseende på tid-
ningarne. Det är ofta desse som påpeka för
oss det goda som utföres, det oriktiga som är
1 fråga att verkställas, de besvärligheter som
allmänheten lider af; det är de som icke säl-
lan understödja tidningarne i deras bemödan-
den att skingra fördomar, mota maktmissbruk
och föra frihetens talan mot tvång och förmyn-
derskap.
Tyvärr ega vi alltför litet utrymme att kunna
imföra alla de insända artiklar som komma oss
tillhanda. - Särdeles i detta ögonblick hafva vi
svårt, emedan massan af sådana artiklar vuxit
tiduingen alldeles öfver hufvudet. Men för att
åtminstone bringa insändarnes afsigter och huf-
vudåsigter under allmänhetens pröfning, med-
dela vi härnedan ett sammandrag af ett par, att
börja med.
Landtmiäterikårens omstän-
digheter. En gammal landtmätare upp-
repar de välgrundade klagomålen öfver ställ-
ningen inom denna kår, som nu räknar dub-
belt. så stort antal personer som det finnes ar-
bete för. Han säger vidare
Alltsedan år 1805, då kommissions-landtmätar-
nes löner indrogos till stats-verket, men den lön-
lösa renovationsskyldigheten af kartor och an-
dra handlingar till general-landtmäteri-kontoret
fick qvarstå, hafva de sålunda lönberöfvade kom-
missions-landtmätarne fått vidkännas den hårdaste
beskattning till staten, som någon rikets undersåte
kunnat åläggas, hvarföre alla lönlösa kommissions-
landtmätare synas böra ega rätt att af statsverket
fordra godtgörelse för sina, utan ringaste ersättning,
till general-landtmäterikontoret, för statens nytta
aflemnade -kartor och handlingar.
Insändaren föreslår: I hvarje län bör som hitin-
tills finnas en förste landtmätare med lön 3000 rdr,
en andre med 1,500 rdr, och så många kommis-
sions-landtmätare i hvarje län som behofvet for-
drar med lön, hvardera 1,000 rdr, men inga s. k.
v. kommissions-landtmätare må hädanefter tillsättas
annorlunda än som vikarier, vid behof; och då
landtmätarnes antal är vida större än behofvet
fordrar, men landtmäteri-göromålen i mån af deras
fortgång årligen minskas, så torde kommissions-
landtmätarnes löner böra ställas på indragnings-
stat och landtmäteritaxan i följd härat nedsättas
och jemkas så mycket som möjligt till jordegar-
nes lindring. i
Konungens befallningshafvande borde, i samråd
med förste landtmätaren, någorlunda jemte i tur,
utdela förrättningarne emellan landtmätarne i hvarje
län, och förste landtmätaren icke befatta sig med
privata landtmäteri-förrättningar.
Vidkommande slutligen landtmätarnes pensione-
ring föreslås: Vid 60 lefnads- och 35 tjensteår,
ifrån examensdagen räknadt, böra landtmätarne
vara pensionsmessige och erhålla, vid afskedsta-
gandet i pension: förste landtmätare 3,000 rdr, an-
dre och kommissions-landtmätare 2,000 rdr, hvaraf
landtmätare som tagit afsked med pension sedan
kongl. brefvet den 16 mars 1858 utfärdades jem-
väl böra komma i åtnjutande, särdeles andre och
kommissions-landtmätare, enär den hitintills nog
ringa pensionen, 900 rdr, knappast är tillräcklig
för en enda person, ännu mindre för en familj med
tlera personer.
Teknologiska institutet. En in-
sändare framställer följande, som det vill synas
ganska tänkvärda anmärkningar i afseende på
denna anstalt:
Vid betraktandet af teknologiska institutets kata-
log kan man ej undgå att förvånas öfver det ringa
antal elever som der finnes uppgifvet. Omkring
fem elever belöpa sig på hvarje lärare och om rän-
tan på byggnaden medtages i beräkning, bekostar
staten, för blotta undervisningen, på hvarje elev
årligen 1,000 rdr rmt. För denna summa borde
en särdeles god undervisning kunna erhållas under
tre års kurs, men staten sjelf har en annan åsigt
och stämplar institutets undervisning som under-
haltig, då dess högsta examen ej anses berättiga
till inträde vid t. ex. väg- och vattenbyggnadskorp-
sen, utan dertill erfordras Mariebergsexamen, som
är två-årig kurs och der lärjungens tid är uppta-
gen med en mängd militära, för ingeniörsvetenska-
pen alldeles fremmande ämnen. Det är naturligt
att ett undervisningsverk som staten sjelf förkla-
rar rättslöst ej kan vinna anscende och förtroende,
om ock aldrig så mycket påkostas, och det måste
förundra hvar och en, att institutets direktion icke
uppbjuder all sin förmåga att sätta sitt läroverk,
så väl i duglighet som rättigheter i teknisk
väg, icke allenast i jemnbredd utan långt fram-
före ett läroverk, som har kortare undervisnings-
tid och är satlftadt för helt annat ändamål. Endast
på så sätt kan teknologiska institutet vinna förtro-
ende och statsanslagen till detsamma icke anses
vara till större delen bortkastade.
rukare i April
cCceP
Minneslista för Jord
anL MT. 1 1