nedstiga utför stora trappan och passerade träd-
gården. Det skulle nu ha varit honom allde-
les omöjligt att öfrerstiga den höga stenmuren
med tillbjelp af repstegen; men lyckligtvis gick
det an att inifrån öppna den lilla porten. De
båda männen behöfde mera än halfannan timma
för att tillryggalägga vägen hem, den väg de
icke långt förut gått på ungefär fjorton mi-
nuter.
När de omsider hunno fram till Rolfs hotell,
uppflammade den unge mannens vrede, och på
samma gång återvann han styrka, en feberak-
tig och snart försvinnaude, men derföre så myc-
ket fruktansvärdare styrka. Han släppte tvärt
den häpne Jakobs arm och störtade upp i sin
våning. Alla dörrar stodo öppna. Rolf upp-
nådde sängkammaren, denna var tom. Dock
syntes tydligen att Venus varit derinne sedan
sin manus bortgång; ty den byrålåda, i hvilken
hon hade sina juveler förvarade, var uppbruten
medelst en eldtång. Förmodligen hade den
unga qvinnan icke genast funnit nyckeln och i
sin otålighet användt våldsamma medel för att
komma i besittning af de skatter, som utgjorde
hennes enda förmögenket för framtiden. Derpå
hade hon tagit till flykten.
Efter hvad vi ha oss bekant, lemnade hon
någon tid sednare sitt hemland Frankrike och
reste till Italien, för att möjligen derstädes göra
lycka.
Herr Tremblayes blessyrer var icke af farli-
gare beskaffenhet. Redan efter åtta dagar var
den unge mannen temligen återställd. Han
gjorde allt hvad i hans förmåga stod, för att
komma sin förrymda hustru på spåren; men