nedstiga utför stora trappan och passerade trädgården. Det skulle nu ha varit honom alldeles omöjligt att öfrerstiga den höga stenmuren med tillbjelp af repstegen; men lyckligtvis gick det an att inifrån öppna den lilla porten. De båda männen behöfde mera än halfannan timma för att tillryggalägga vägen hem, den väg de icke långt förut gått på ungefär fjorton minuter. När de omsider hunno fram till Rolfs hotell, uppflammade den unge mannens vrede, och på samma gång återvann han styrka, en feberaktig och snart försvinnaude, men derföre så mycket fruktansvärdare styrka. Han släppte tvärt den häpne Jakobs arm och störtade upp i sin våning. Alla dörrar stodo öppna. Rolf uppnådde sängkammaren, denna var tom. Dock syntes tydligen att Venus varit derinne sedan sin manus bortgång; ty den byrålåda, i hvilken hon hade sina juveler förvarade, var uppbruten medelst en eldtång. Förmodligen hade den unga qvinnan icke genast funnit nyckeln och i sin otålighet användt våldsamma medel för att komma i besittning af de skatter, som utgjorde hennes enda förmögenket för framtiden. Derpå hade hon tagit till flykten. Efter hvad vi ha oss bekant, lemnade hon någon tid sednare sitt hemland Frankrike och reste till Italien, för att möjligen derstädes göra lycka. Herr Tremblayes blessyrer var icke af farligare beskaffenhet. Redan efter åtta dagar var den unge mannen temligen återställd. Han gjorde allt hvad i hans förmåga stod, för att komma sin förrymda hustru på spåren; men