Utrikes-Nyheter. England. De engelska tidningarne meddela nu i sin helhet det hittills erhållna resultatet af undersökningen rörande oroligheterna på Jamaica. Denna redogörelse fyller icke mindre än 9 spalter i Times. Man kan numera icke betvifla att åtgärderna varit olagliga och barbariska. Morning Advertiser yttrar i afseende härpå: Det är förfärliga handlingar, hvilka skulle väcka fasa, om man berättade, att de passerat på hvilken trakt af den civiliserade verlden som helst. Folket måste betagas af en dubbel känsla af harm, då det besinnar, att sådana råa grymheter begåtts ej allenast utaf engelsmän, utan till och med under ledning af personer i drottningens tjenst. Det är icke längre något tvifvel underkastadt, att efter de oroligheter, som föreföllo på hösten, efter deras fullkomliga förqväfvande, nur ordningen var fullkomligt återställd, ett blodbadsystem i stor skala följts enligt styrelsemyndigheternas befallningar. När kommissionen slutat sina arbeten och alla handlingarne befinna sig under parlamentets ögon, måste man vänta sig ett fruktansvärdt utbrott af allmän harm. Af kommissionens redogörglse finner man, att det är bevisadt att dussintals qvinnor verkligen på den ringaste misstanke blifvit piskade, att piskorna blifvit förbättrade genom inflitande af ståltråd samt att qvinnorna i allmänhet väl i medeltal sluppit med tolf slag, men att deremot männen erhöllo 50 till 100. Bevisadt är vidare, att soldatesken stuckit eld på och plundrat hus, piskats invånarne, efter korta förhör skjutit aller hängt dem samt öfverallt farit fram såsom vilddjur. Afven hvita vittnen ha aflagt vigtiga vittnesmål, hvilka innehålla berättelser, så att håren resa sig, om de små truppafdelningarnes godtycke, grymhet och råhet, och mycket har till en del blifvit erkändt af myndigheterna och de med dem sympatiserande plantage-egarne. Frankrike. Girardin erinrar kejsaren i sin nya tidning Libertå., att han före sin tronbestigning lofvat pressfrihet, församlingsoch föreningsrätt såsom ,väsendtllga vilkor för en representativstyrelse. Peyrat säger i Avenir: Sedan 66 år tillbaka ha alla våra författningar proklamerat pressfrihet, men alla regeringar ha fruktat den och gjort dess förverkligande illusoriskt genom undantagslagar och alla hade ansett sig för segrare. Karl X undertecknade juli-ordonnanserna och dog i landsflykt; juli-regeringen belade tidningarne med två till trehundra års fängelse och en million i böter, men orleanska dynastien gick under! Utan tryckfrihet ha tjugu regeringar lidit skeppsbrott; Ar hr Granier (som uppsatt adressen och för öfrigt skriftställare i kejserlig sold) så säker att icke friheten skulle ha räddat dem? Kan han säga OSS hvad värre som kunde hända dem? Kan hr Granier nämna någon enda af alla de regeringar och partier, som blifvit bortsopade sedan 1789, som vått under derför att den för mycket älskat friheten. Till och med den ultramontana Monde frågar: Kunna vi vända om? Skall det förflutna alltid vara det närvarandes ideal? En Wiener-tidning slutar sin följetong med dessa ord: Sluta då en gång den barnsliga striden om judarnes emancipation! De äro baroner och riddare, rika och mäktiga, och när ni behöfva penningar, kunna ni icke emancipera er ifrån dem. Med edra åtgärder träffa ni:således blott de fattiga judarne och detta är hvarken ädelt eller kristligt. -.. Ni skulle icke en gång fått höra Afrikanskan om ej judarne funnits. Vi mena ej Meyerbeer. Men att de tre utmärkta sångerskor, som i Wien, Berlin och Paris framställt denna rol, antingen varit eller äro judinnor, torde gifva något att tänka