RR kommit upp, så sätt er ofvanpå muren och vänta mig. Bolf lydde maskinmässigt sin trogne betjents uppmaning. Omedelbart efter honom följde Jakob och sedan äfven denne hunnit upp på muren, förflyttades stegen från den yttre till den inre sidan af dennua. Betjenten nedsteg först och sedan husbonden. Härpå smögo de sig tysta fram till boningshuset, hvarifrån intet ljud hördes och från hvars fönster intet ljus förmärktes. Jakob hade likväl ej misstagit sig ty invid huset träffade de på en bärstol. I detsamma sågo de ljus framskymta ur en källarglugg. Då de lutade sig ned till denna, blefvo de varse tvenne män — förmodligen bärarne — som sutto vid ett vinkrus, sysselsatta med att spela kort. Porten till bygguaden stod halföppen; Rolf och Jakob inträdde i förstugan och upptäckte vid skenet af den sednares öppnade blindlykta, en trappa som ledde upp till öfre våningen. Tysta gingo de uppför densamma. De funno en dörr, hvars nyckel satt i låset. Rolf lyssnade vid nyckelhålet, men kunde ingenting höra. Förmodligen fanns ingen derinnanför, och vår hjelte öppnade derföre sakta dörren. Rummet hvaruti de nu inträdde bar ett stort bibliothek, hvars väggar skyldes utaf fullsatta bokhyllor som nådde ifrån golf till tak. Midt i rammet stod ett ofantligt ekbord, öfvrerlastadt med pergamenter och handskrifter; äfven på golfvet lågo böcker spridda. Midtemot den dörr, hvarigenom Rolf och Jakob inkommit, befann sig en annan, hvaröfver var anbragt i väggen en rund öppning med glas uti, hvilken mycket liknade ett oxöga på en teater.