RR
kommit upp, så sätt er ofvanpå muren och
vänta mig.
Bolf lydde maskinmässigt sin trogne betjents
uppmaning. Omedelbart efter honom följde
Jakob och sedan äfven denne hunnit upp på
muren, förflyttades stegen från den yttre till
den inre sidan af dennua. Betjenten nedsteg
först och sedan husbonden. Härpå smögo de
sig tysta fram till boningshuset, hvarifrån intet
ljud hördes och från hvars fönster intet ljus
förmärktes. Jakob hade likväl ej misstagit sig
ty invid huset träffade de på en bärstol. I det-
samma sågo de ljus framskymta ur en källar-
glugg. Då de lutade sig ned till denna, blefvo
de varse tvenne män — förmodligen bärarne
— som sutto vid ett vinkrus, sysselsatta med
att spela kort. Porten till bygguaden stod half-
öppen; Rolf och Jakob inträdde i förstugan
och upptäckte vid skenet af den sednares öpp-
nade blindlykta, en trappa som ledde upp till
öfre våningen. Tysta gingo de uppför den-
samma. De funno en dörr, hvars nyckel satt
i låset. Rolf lyssnade vid nyckelhålet, men
kunde ingenting höra. Förmodligen fanns in-
gen derinnanför, och vår hjelte öppnade derföre
sakta dörren. Rummet hvaruti de nu inträdde
bar ett stort bibliothek, hvars väggar skyldes
utaf fullsatta bokhyllor som nådde ifrån golf
till tak. Midt i rammet stod ett ofantligt ek-
bord, öfvrerlastadt med pergamenter och hand-
skrifter; äfven på golfvet lågo böcker spridda.
Midtemot den dörr, hvarigenom Rolf och Ja-
kob inkommit, befann sig en annan, hvaröfver
var anbragt i väggen en rund öppning med glas
uti, hvilken mycket liknade ett oxöga på en teater.