Article Image
Hvarjehanda Nyheter.
Fiske och jagt på en gång, En
nyligen i tidniugarne meddelad uppsats, från
Ungenäs i Skara stift, under rubrik Fiske och
jagt på en gång har påmint en inom Dalarnce
boende person om en nära nog dylik händelse,
till hvilken han sjelf varit ögonvittne och hvar-
om han i bref till red. af Dalpilen berättar som
följer:
Vid Långvinds bruk i Norra Helsingland,
der min far på den tiden var inspektor, fanns
1823 anställd en bokhållare vid namn Muren,
som var en väldig fiskare). En dag i januai
månad bestämde han sig för att draga krok i
en närbelägen sjö, och jag, då en tolfårig pilt,
fick nöjet alt följa med. Attöljde af trenne
karlar, som drogo fiskredskapen på kiälkar, be-
gälfvo vi oss ästad i gryningen. Komna un-
gefär en half mil från bruket kastades noten
och fångsten blef ej obetydlig. Fisken, beståen-
de af gäddor och aborrar, qvarlemnades på
stället, medan vi aflägsnade oss ett par hundra
famnar derifrån för att göra ett nytt varp.
Under det att arbetet med upphuggningen at
hålen pågick varsnade jag, som just icke syn-
nerligen deltog häri, att något ovanligt försig-
gick bland den ä isen qvarlemnade fisken, och
på hvilken omständighet jag fästade mina följe-
slagares uppmärksamhet. Vi närmade oss äter
stället och fiugo sigte på en räf, stående midt
i högen bland gäddor och aborrar. Vi för-
sökte att genom ropande skrämma mickel på
flykten, men till vår förundran rörde han sig
icke ur fläcken. Då sprang Muren med sin
isbill i handen fram till fisktjufven, som icke
heller nu flydde undan, och slog honom till
döds. Auledningen till det ovanliga 1 räfvens
beteende blef nu ock tydligen utredd. Då han
i afsigt att få sig ett godt mål begifvit sig in
i fiskhögen, hade han klifvit öfver några större
gäddor, hvarvid en af dassa huggit mickel bak
i de ömma delarne, hvilken oförutsedda om-
ständighet gjorde honom oförmögen att prakti-
sera sig från stället. — Afven vi hade sålunda
gjort fiske och jagt på cn gång.
En orädd hare, I slutet af sistl.
januari månad blef en hemmansegare H., un-
der det han färdades genom Ekeby socken på
Gotland af ett barn uppmärksammad på att en
hare hade synts i närheten af den gård inämn-
de socken, vid hvilken H. kommit att uppe-
hålla sig en stund. Vid närmare efterscende
hade verkligen också en hare lagt sig i diket
vid landsvägen, hvilken just då passerades
af resande utan att haren på något sätt lät
skrämma sig. H. frågadd naturligtvis efter en
bössa, men ingen sådan fanns på stället utan måste
hemtas ett längre stycke deri från i en annan
gård. När slutligen bössan kon mit till hands
upplystes att den varit laddad sedan sistl. aug.
månad; knallhatt var påsatt men befanns, vid
försök att skjuta på haren från endast 30 aln.
afständ, oduglig; ingen ny var att tillgå och
man blef villrädig hur man skulle bära sig åt
för att tillegna sig haren, hvilken nu en timme
legat alldeles stvilla och utan tecken till fruk-
tan hvarken för de tätt vid på landsvägen för-
bifarande eller den utan knallhatt bekymrade
skytten. Sedan man funderat en stund huru
man skulle kunna få skottet att gå af, tillrådde
en närvarande skomakare L. att strö krut i och
på cylindern och med eldkol uffyra skottet, på
gifven signal al skytten. Detta verkställdes
också sedan bössan riktats på stöd; men nu be-
fanns krutladdnvingen så ankommen att det
dröjde en lång stund innan skottet, efter myc-
) Månne vice talmannen hr Murcn, som också
är en väldig fiskare, åtminstone på jernvägskrok?
Sättarens fråga.
Thumbnail