samt uppläts oeh åter tillslöts. Från detta rum
kunde man genom en liten gång komma ut i
trädgården. Rolf skyndade i sin tur upp ur
sängen och smög sig fram till den dörr hvar-
igenom Venus nyss gått ut. Såsom han förut-
sett, tändes straxt Jjus derinnanför, och han såg
nu genom dörrspringan huru frun skyudsamt
klädde på sig. Derefter slicktes ljuset. Den
svartsjuke maunen sprang då till ett af fönstren,
och oaktadt mörkret tyckte han sig märka att
någon skymtade derförbi. Emellertid gick han
åter och lade sig, besluten att afvakta Venus
återkomst. Den unga qvinnans frånvaro räckte
tre timmar, och ingen må undra att dessa syn-
tes Rolf förfärligt långa. Då han af ett sakta
buller i det bredvidliggande rummet förnam att
hon kommit hem igen, tillslöt han åter ögonen
och låtsades sofva. Några minuter förflöto;
derpå kände han sängtäcket lyftas upp och
kunde deraf förstå att hans hustru lade sig. Vi
behöfva väl ej nämna att Rolf icke under åler-
stoden af natten fick en blund i sina ögon;
hvad deremot Venus beträffar, somnade hon
straxt mycket lugnt och sof till långt in på
dagen. Nir hon vaknade och blef varse sin
man, betraktade hon honom med synbar för-
våning och oro.
— Min Gud, hvad du är blek!
— Jag?
— Ja, just du, min stackars Rolf!.:. Mår
du illa?
— Nej, icke det ringaste.
— Kanske du ej har sofvit godt-i natt?
— Jo, tvärtom har jag inte en enda sekund
varit vaken.
— Du kan icke tro hurw orolig jag är...