vaken, som han förut aldrig varit t behäftad med.
Efter ett par timmars funderande uppgick ett
ljus för honom.
— lin sömngifvande vätska, blandad i vinet
som jag hvarje afton förtär, skulle kunna för-
klara allt! tänkte han. Men ingen annan in
Venus kan ha intresse af att jug skall sofva
djupt.
Vår hjelte beslöt skaffa sig visshet i saken.
Han var mycket kär i sin hustru och led na-
turligtvis ofantligt vid tanken på att möjligen
finna henne otrogen så kort efter giftermålet.
När qvällen kom, intogo herr och fru Trem-
blaye såsom vanligt sin aftoumåltid tillsammans.
Venus fyllde Rolfs bägare. Han tömde den
icke straxt, utan passade på ett tillfälle då hon
i något iärende aflägsnade sig ur rummet. I
stället att föra den till sina läppar, slog han
då ut innehållet på golfvet under matbordet.
När Venus kom tillbaka, trodde hon naturligt-
vis att han druckit vinet. Så snart Rolf lagt
sig, låtsades han genast insomna; men i sjelfva
verket afvaktade han under ytterlig oro hvad
komma skulle. Till en början tycktes också
Venus sofva; dock hade knappt halfannan timma
förflutit, förrän hon sakta reste sig på arm-
bågen och lutade örat intill Rolf, likasom ville
hon af hans andedrägt förvissa sig om att han
verkligen sof. Derpå lyftade hon upp täcket
och steg ur sängen långsamt och med iaktta-
gande af all möjlig försigtighet. Det var all
deles mörkt i rummet; Rolf öppnade ögonen,
men kunde ingenting se. Han lyssnade, men
var ej i stånd att urskilja ljudet af steg. Efter
förloppet af några sekunder hörde han huru
dörren till hans hustrus toalettrum ytterst var