vaken, som han förut aldrig varit t behäftad med. Efter ett par timmars funderande uppgick ett ljus för honom. — lin sömngifvande vätska, blandad i vinet som jag hvarje afton förtär, skulle kunna förklara allt! tänkte han. Men ingen annan in Venus kan ha intresse af att jug skall sofva djupt. Vår hjelte beslöt skaffa sig visshet i saken. Han var mycket kär i sin hustru och led naturligtvis ofantligt vid tanken på att möjligen finna henne otrogen så kort efter giftermålet. När qvällen kom, intogo herr och fru Tremblaye såsom vanligt sin aftoumåltid tillsammans. Venus fyllde Rolfs bägare. Han tömde den icke straxt, utan passade på ett tillfälle då hon i något iärende aflägsnade sig ur rummet. I stället att föra den till sina läppar, slog han då ut innehållet på golfvet under matbordet. När Venus kom tillbaka, trodde hon naturligtvis att han druckit vinet. Så snart Rolf lagt sig, låtsades han genast insomna; men i sjelfva verket afvaktade han under ytterlig oro hvad komma skulle. Till en början tycktes också Venus sofva; dock hade knappt halfannan timma förflutit, förrän hon sakta reste sig på armbågen och lutade örat intill Rolf, likasom ville hon af hans andedrägt förvissa sig om att han verkligen sof. Derpå lyftade hon upp täcket och steg ur sängen långsamt och med iakttagande af all möjlig försigtighet. Det var all deles mörkt i rummet; Rolf öppnade ögonen, men kunde ingenting se. Han lyssnade, men var ej i stånd att urskilja ljudet af steg. Efter förloppet af några sekunder hörde han huru dörren till hans hustrus toalettrum ytterst var