SESSPE TEERSRAESPSIGES
a SSA RA er rr
nens kN ARSA
Den unge kammartjenaren spratt till och
bleknade.
— Ni, olycklig, herr chevalier! utropade han.
Och hvarföre?
— Jag älskar min hustru... och jag befarar
att hon är mig otrogen.
Jakob skakade på hufvudet med en min som
tydligen angaf att han icke delade sin husbon-
des tro.
— Åh! deruti misstager ni er bestämdt herr
chevalier, svarade han. Det är alldeles omöjligt!
— Omöjligt, hvarför det?
— Ni är jun den vackraste, den ädlaste, den
bäste bland män. Jag anser det omöjligt för
en och hvar att icke älska er och ännu omöj-
ligare att bedraga er.
Ett melankoliskt småleende krusade Rolfs
läppar.
— Min käre Jakob, svarade han, verlden är,
gudnås, icke så god som du... Det är emel-
lertid för att få mina tvifvel skingrade som jag
behöfver din hjelp.
— Hvad vill ni jag
valier?
Rolf omtalade för sin kammartjenare hvad vi
i slutet af förra kapitlet berättat för läsaren.
Jakob lyssnade till hans ord med synbar för-
våning och häpnad.
— Du förstår, sade Rolf till slut, att detär
alldeles omöjligt för mig att hinna följa efter
min hustru. Naturligtvis får hon alltid för
stort försprång... Och framför allt är det vig-
tigt att hon ej märker det jag upptäckt hennes
nattliga promenader; ty du kan väl förstå att
jag vill hämnas på ett lysande sätt, om hon är
mig otrogen .: .. (Forts.)
skall göra, herr che-