tade personen dör utan plågor, likasom en
lampa slocknar, när det är slut med oljan.
Rolf tycktes försjunken i tankar.
— Omöjligt! sade han efter en stund. Ett
sådant brott utan ändamål låter icke tänka sig
... Och för öfrigt, hvem skulle ha begått det? . .
Nej, det är omöjligt! :
— Jag tror, såsom ni, svarade Moses. Och
nu farväl! skynda in till er fästmö, eljest löper
ni fara att icke få återse henne lefvande.
Rolf följde den gamle läkarens råd. Ilan
gick tillbaka in i sjukrummet och satte sig vid
sin döende älskarirnas bädd. Den unga flickan
låg försänkt i ett dvallikt tillstånd; hjertats
slag började redau bli ojemna. Rolf trodde att
hon aldrig mera skulle vakna till lit; men der-
uti misstog han sig. Efter några minuter opp-
nade Debora ögonen och gjorde ett försök att
sätta sig upp i sängen. Venus och Rolf skyn-
dade genast fram och hjelpte henne samt pla-
cerade kuddar bakom ryggen, så att hon hade
stöd.
— Önskar du något, mitt älskade barn? frå-
gade Nathan.
— Ja, min far, jag vill att ni låter upplysa
rummet bätre... Det är så mörkt härinne.
Venus tände alla ljusen i ett par silfverarm-
stakar, som stodo på eldstaden.
— Ack! nu trifs jag så väl, hviskade den
döende. Se, min far; och du Rolf, se så gladt
och festligt rummet nu är!... Nyss var det så
dystert, tyckte jag.
— Hura mår du nu min flickas? fågade
Nathan.
(Forts)