mamsell, vi ha att tacka derför! ... Vill ni bli
min syster?
— Er syster! svarade Venus: Ack ja..: och
jag skall älska er af hela min själ.
— Hvad heter ni?
— Venus.
— Och jag Debora..: Detta är min far,
Hesekiel Nathan.
Sedan denna presentation var öfverstånden,
sade Venus: z .
— Och nu låt oss skyndsamt bege oss här-
ifrån. Måhända har ljudet af skotten trängt
till något hus här i närheten, och ehuru vien-
dast försvarat oss, är det ingenting som hindrar
att vi bli anklagade för mord.
— Ja... ja, sade Nathan, låt oss resa straxt.
Mor Moloch blef uppväckt och underrättad
om hvad som händt. När dagen inbröt voro
värdshusets fyra gäster redan långt borta från
byn. Fem dagar sednar2 inträffade de i Paris.
Debora hade under vägen fattat en så innerlig
vänskap för Venus att hon bad sin far få taga
henne till sig såsom sällskapsdam. Men på
det örat ville juden icke höra. Då öfverens-
koms i stället att Venus skulle dagligen helsa
på Debora, och Nathan gaf mor Moloch tjugu
louisdorer att reda sig med under den första
tiden. För dessa penningar hyrde den gamla
qvinnan det lilla vindsrum, läsaren redan besökt,
och köpte nödiga möbler. Ett år förflöt sålunda,
utan att någon ändring i förhållandena skedde.
Mor Moloch hade hoppats skörda mycket pen-
gar i Paris; men det blef intet af. Det dröjde
visserligen icke länge förrän ryktet om hennes
siareförmåga spred sig i qvarteret der hon bodde;
men det hände sällan att hon blef anlitad af