mamsell, vi ha att tacka derför! ... Vill ni bli min syster? — Er syster! svarade Venus: Ack ja..: och jag skall älska er af hela min själ. — Hvad heter ni? — Venus. — Och jag Debora..: Detta är min far, Hesekiel Nathan. Sedan denna presentation var öfverstånden, sade Venus: z . — Och nu låt oss skyndsamt bege oss härifrån. Måhända har ljudet af skotten trängt till något hus här i närheten, och ehuru viendast försvarat oss, är det ingenting som hindrar att vi bli anklagade för mord. — Ja... ja, sade Nathan, låt oss resa straxt. Mor Moloch blef uppväckt och underrättad om hvad som händt. När dagen inbröt voro värdshusets fyra gäster redan långt borta från byn. Fem dagar sednar2 inträffade de i Paris. Debora hade under vägen fattat en så innerlig vänskap för Venus att hon bad sin far få taga henne till sig såsom sällskapsdam. Men på det örat ville juden icke höra. Då öfverenskoms i stället att Venus skulle dagligen helsa på Debora, och Nathan gaf mor Moloch tjugu louisdorer att reda sig med under den första tiden. För dessa penningar hyrde den gamla qvinnan det lilla vindsrum, läsaren redan besökt, och köpte nödiga möbler. Ett år förflöt sålunda, utan att någon ändring i förhållandena skedde. Mor Moloch hade hoppats skörda mycket pengar i Paris; men det blef intet af. Det dröjde visserligen icke länge förrän ryktet om hennes siareförmåga spred sig i qvarteret der hon bodde; men det hände sällan att hon blef anlitad af