par månader ha uppehällit sig i skogar och der-
under lidit ofantligt af huuger och köld, ändt-
ligen vågade sig in till närmaste stad, blef
vo de vittnen vill Sviuryggens afrättning. Ty
just den dagen och i den staden hängdes han.
Sedan följde Venus med Bränvinstunnan i
många är. De genomströfvade halfva Europa;
flickan sjöng och fostermodren söp. En dag,
då Venus var ungefär sjutton är gammal, kom-
mo de till ett större feodalgods i Polen. De
stannade utanför sjelfva slottet, Venus dansade
och slog takten på en tambour de basque. En
tät skara af nyfiket tjenstfolk samlade sig om-
kring henne. Hon och hennes följeslagerska
blefvo undfägnade i köket, hvarest hon efter
intagen förplägning sjöng flera visor med ackom-
pagnement af guitarr. Då inträdde en betjent
och tillkännagaf att husbonden, som blifvit un-
derrättad om hennes ankomst till slottet, ville
se och höra henne. Hoa fördes upp i en stor
sal, der en gammal, ful och gråskäggig man
satt och åt middag. Detta var husbonden.
Han måtte ha blifvit mycket betagen i flickan,
ty sedan han affärdat henne lät han kalla upp
Bränvinstunnan. Henne öfvertalåde han att
mot en temligen dryg penningsumma afstå den
vackra dansösen åt sig, Försedd med en späc-
kad börs, begaf sig den gamla zigucenerskan
från slottet, lemnande Venus åt sitt öde. Denna
blef till sin stora förskräckelse instängd i ett
rum; der visserligen ingenting fattades, som
skunde bidraga till hennes trefnad, men der hon
dock fann sig vara en fånge. En läcker afton-
måltid uppbars till henne; hon åt och slog i
ett glas vin för att tömma det. Hon förde
glaset till munnen, men satte det genast ifrån