On VADER AP OSA vd HULT, Se dl UCL
här; och ännu aldrig har välgörenheten blifvit
anropad för olyckligare enskilta menniskor än
dessa: Peter Wilhelmsson Molytors lungrande
familj i Dalbobergen.
(Bidrag mottagas i Carlsons bokhandel Stora
Nygatan M 32 och i Levy komp:s cigarrbod
JM 11 Drottninggatan. Hvad som gifves skall
blifva tillsändt Red. af Wenersborgs Tidning
och sedan här redovisadt.)
SN Sn
Äfventyr på jernvägen.
(Ur en stations-insp:s portfölj.)
Under det Bore, en januari-afton 1858 med
stor häftighet rasade kring knutarne och spridde
de snömassor, hvaröfver han förfogade, uti
digra högar på fälten, satt stations- -inspektoren
helt lugn på Jernvägskontoret i W. och upp-
gjorde dagens trafikräkningar och var just fär-
dig att slå ihop boken kl. half 8 på aftonen för
att uppgå till sin familj, då ett snö-omhöljdt
fruntimmer inträdde.
Af detta fruntimmer, snarare liknande en
under töväder hoprullad snögumma än en men-
niska, syntes endast ögonen och nässpetsen.
Så dold för verldens blickar var hon alldeles
oigenkänlig. Först sedan hon lyckats blotta
så mycket af munnen att hom kunde uttala de
orden: Si så, nu är jag Gudilof här igen,
visste stations-inspektorn af den bekanta rösten,
hvem han hade framför sig. Ett samtal upp-
stod nu mellan snögumman och stations-inspekt.,
I hvarvid den sednare utropade förvånad: Ah
bevars! är det fru L! Frun kom ej tillbaka på
tåget som frun ämnat. Hvadan kommer nu
frun? Det är väl aldrig möjligt att frun i detta
Herrans väder begagnat landsvägen för att i
afton komma hit.
Fru L. Jal — må säga det. Men hvad
skulle man väl göra, då man råkat ut för ett
sådant ifventyr.
Stat.-insp. Har någon obehaglig händelse
inträffat, som gjort att frun ej kunde följa med
bantåget från A.
Fru LE. Ja, ja, men; Trött af det fasliga
springandet i Gbg kände jag en stund efter
sedan tåget satt sig i rörelse derifrån, behof af
hvila, och beslutade mig derför att taga eh liten
tupplur, i tanka att jag nog skulle vakna,
innan jag kom till W. Jag vaknade ock dess-
förinnan, men hvem kan beskrifva min häpen-
het när jag slår opp ögonen för att se mig
omkring och då befinner mig i ett mörkt rum.
Jag ropar, jag skriker och ändtligen öppnas
dörren till den kupe, hvari jag satt och på
mina frågor underrättas jag att jag qvarglömt
mig vid A:s station och att tåget till W. var
längesedan afgånget. Men den som genast
beställde häst och åkdon och reste af — det
var jag — och fastän vädret varit svårt, har
det dock lyckats mig att komma fram hit och
nu Gudilof har jag mina hästar och vagn här,
så att jag snart kan vara hemma i natt.
Stat.-insp. Ty värr, är så ej förhållandet,
ty, då frun ej kom med det sista bantåget,
så ansåg drängen det vara bäst att resa hem.
Fru I. Ar drängen hemrest? Åh! Jet var
förskräckligt! Hun skall jag då bära mig åt?
Stat.-insp. Det är väl Däst att frun stadnar
här öfver natten och inväntar morgondagen, då
väderleken kan blifva bättre.
Fru LDL. Det är alldeles omöjligt. Jag måste
genast resa hem. Jag kan ej dröja, om vädret
vore aldrig så svårt.
Stat.-insp. I så fall, är bäst att genast ran-
gera om skjuts.
Bud afsändes till den nära !4 mil aflägsna
gästgifvaregården, och omkring kl. 10 på af-
tonen afreste den raska gumman till sitt öfver
3 mil aflägsna hem.
Detta äfventyr på jernvägen låter lätt för-
klara sig. Vid bantågets ankomst till A. skulle
nemligen några passagerarevagnar derstädes af-
kopplas, såsom ej behöflige vid bantågets fort-
sättning. Uti en af dessa vagnar satt fru L.,
som genom konduktörens slarf ej blef förflyttad
till en af det fortsättande DaRågets vagnar.
Emedlertid ansåg hon sig tryggad för resan till
W. och trodde sig på väg dit då vagnen vid
A:s station så småningom Tullade af till vagn-
boden. Först då fullt mörker der inträffade
fann hon, att ej allt var som sig borde, hvar-
före hon under rop begärde att blifva utsläppt,
till stor förvåning för stationspersonalen.
Emedlertid måste den stackars fru L. först
resa landvägen 2 mil från A. till W. och der-
från ytterligare öfver 3 mil under natten uti
svår snöstorm för att, så snart som möjligt
komma hem till sin sjuka dotter, för hvilken
von rådfrågat läkare och erhållit medikamenter
Göteborg.
Hon kunde ej dröja! Modershjertat sade henne
letta. —P.
Hvarjehanda Nyheter,
Vidskepolsen i nittonde århundradet.
INO ÅA TT SS egg RR AA AA
Et gt ba bär frn nd fr