genomdrifvande. Herr Grenander med biträde af
några liktänkande har föreslagit såsom kandidaf
till den tilltänkta bönkaplan-befattningen i arbets-
huset, en machinist vid namn Johanson, ombord
för det närvarande på ångfartyget Transit, som
hittills brukat hålla fredagskonventiklar i läsare-
kapellet på östra trakten. Att föröfrigt de sökande
till platsen ej skola saknas är naturligt, då lönen
är bestämd till 1,300 rdr. Det är dock att förmo-
da, att fattigvårdsstyrelsen stöter på motstånd vid
detta dess tilltag att sjelfrådigt disponera öfver
stadens medel, hos herrar stadsfullmäktige som
väl besinna sig något när det är ifråga, att ytter-
ligare öka de nog förut dryga utgifterna till fattig-
vården.
Det är en observation, som man vid mer än ett
tillfälle har kunnat göra, att herrar stadsfullmäk-
tige ej hafva särdeles mycken håg att understödja
enskilda personers funderingar och bemödanden,
att utsträcka den industriella verksamheten i nå-
gon ny riktning, ifall fullmäktige anse en möjlig
vinst af företaget komma entreprenören i någon
högre grad till godo. Så afslogo herrar fullmäktige,
vid sist hållna sammanträdet, gjord anhållan af en
bildhuggare Lindström, att få åt sig upplåten mot
erbjudet arrende en jordbit till anläggande af en
8. k. gipsbränningsugn. Man har så svårt för att
uppleta ett giltigt skäl för ett sådant afslag, då
staden kan erhålla vinst af en eljest ingenting in-
bringande jordlapp, och en ny verksamhet beredas,
att tanken det vederbörandes lust att visa sin myn-
dighet och maktfullkomlighet endast dikterat be-
slutet ligger nära.
oooDå jag i ett föregående bref omtalat den repre-
sentation å Arbetareföreningens teater, som ett pri-
vat sällskap gaf, får jag kanske ej försumma att
nämna, det behållningen af denna tillställning för
ett välgörande ändamål uppgick till rdr rmt 1,052:
46, deraf Pauvres-honteux-fonden erhöll 250 rdr
och resten skulle användas till fattiga barns be-
klädnad. En jemnförelse med hvad en dylik till-
ställning i hufvudstaden inbringade utfaller till be-
tydlig förmån för barmhertigheten i småstaden, om
denna eljest får mätas efter riksdalern.
Ehuru jag visst icke kan gifva det här nu med-
delade benämningen af stora nyheter,, får ni hålla
tillgodo med dem sådana de äro, då tillgången.på
verkligen skakande händelser, är och hela tiden
bortåt varit ringa. För att emellertid något hjelpa
upp affären, så tillägger jag här några småsaker,
på det ni må blifva någorlunda sorterad åtminstone
med korta varora På båda våra teatrar — den
stora och aden mindre, — spelas fortfarande för
temligen goda hus, isynnerhet den sednare; men
båda två tillstängas under loppet af veckan. — En-
skilda bankens styrelse har åtagit sig kommissio-
närskapet härstädes för det nya Göteborgs-försäk-
ringsbolaget Svea. — Med ullmagasinets apterande
till telegrafstation och postkontor står det ännu i
vida fältet. Skulden lärer ligga i en viss tjerste-
mans vid ullmagasinet afvoghet mot förslaget. —
Vid en stor begrafning häromdagen visade äfven
en af Stockholms storgubbar sin frikostighet mot
våra fattiga. Det var grosshandlaren Frestadius i
Stockholm, som då hans dotter, fru Eschelson, be-
grofs, lät utdela åt hvardera af gummorna på Enk-
huset 2 rdr, samt åt hjonen på de öfriga fattig-
inrättningarne och gossarne å Gustavianska barn-
huset hvardera 1 rdr. Grosshandlaren Eschelson
sjelf bespisade samtliga fattighjonen. — Våra stads-
låne-obligationer vilja ej taga någon fart. Räntan är
påtagligen för låg för våra penningspekulanter. —
I en sin kungörelse om belöning för rofdjurs dö-
dande gör magistraten väsendtlig skillnad emellan
djur och fogel. — Det hotande Wennerstamska
skandalmålet har aflupit temligen fredligt och
Wennerstam är redan på fri fot. Thomas.