Smått och godt från Norrköping, den 10 mars. Helsan framför allt!) är ett gammalt ärligt svenskt, om jag så får kalla det, fattigmans ord, som jag har goda skäl, att tro innebära en önskan, som för det närvarande så der temligen nått sin uppfyllelse hos oss, sedan vi nu pro primo hafva fått en frisk klar vinter med tem graders kyla ungefär, hvilken följt på förra vecs kans ohyggliga snöyra och nederbörd, och pro secundo fått oss en ny läkare till staden, om hvilken man kanske må kunta säga att han kom i grefvens tid, och helsas välkommen af alla, till och med herrar läkare härstädes sjelfva hvilkas tid och krafter varit ganska starkt anlitade under den här vinterlösa vintern. Fyra i verksamhet stadda läkare är ett för ringa antal att bestrida helsovården om 22,000 personer att ej räkna den närmaste bygdens innevånare, som också göra anspråk på deras omvårdnad. Det är derföre att antaga, att den nye läkaren, med. licentiaten E. Haglund, här skall finna en tillräcklig och lönande verksamhet, och göra till någon ytterligare del ötverflödigt charlataneriet, sådant det här uppträdt t. ex. under förflutna sommaren, i en amerikansk underdoktors person, som botade folk med elektricitet, tog en dollar för hvarje besök och hade stort tillopp. Underligt nog föll det inte någon af härvarande promoverade läkare in att lägga hinder i vägen för hans indrägtiga praktik, hvilket eljest ej försummats mot t. ex. lille Per Elias, eller s. k. judedoktorn, som mer än en gång varit inne för Pontius Pilatus för olaga praktik, men detta oaktadt bar lika brådtom, på apostlahästarne nb., som förr. En aniran naturläkare, boende någonstädes i Saltängstrakten, lärer deremot få alldeles obehindrad utöfva sin, som jag förmodar, åtminstone för honom välsignelsebringande verksamhet. Försöket, som, under förlidet år åtminstone genom skriftvexling i tidningen, var å bane att etablera ett tredje apothek i staden, strandade på ett kompakt motstånd från deras sida, som ej hade något intresse af uppkomsten af en tredje sådan anstalt. Lägg härtill reorganisationen af sundhetsnämnden, så är en tillräckligt utförlig redogörelse lemnad, åtminstone för denna gången, för sundhetsförhållandenas ordnande härstädes, för att låta ämnet hvila tills i framtiden omständigheterna kanske kraftigt nog påkalla dess återtagande. Läseriet griper omkring sig här på ett ganska påtagligt sätt och rekryterar sig ur alla folkklasser och icke minst dem som tillhöra det förmögna borgarståndet, samt embetsoch tjenstemannakategorien. För ögonblicket agiteras å läsarnes sida starkt för en åtgärd, som har till syfte, att öppna dörren för läseriet till hela denna stora skara, som af sin medellöshet tvingas att lefva på samhällets barmhertighet. En plan är af borgmästaren Grenander uppgjord, att vid fattigarbetshuset tillsätta en bönkaplan, som skall der förrätta daglig husandakt och dessutom gå omkring hos de fattiga, hwufvudsakligen dem som på något sätt lefva af stadens barmhertighet, det vill säga en ordentlig stadskolportör med lön. Nämnde kolportörs verksamhet inskränker sig dock ej endast härtill, utan han har äfven att utöfva ett slags kontroll öfver fattigvårdens ombud i fattigdistrikterna. Denna sednare omständighet har emellertid väckt ond blod, då naturligtvis högst få ombud vilja underkasta sig ett dylikt förnärmande förmynderskap, hvarföre saken vid hållet sammanträde stötte på ett ganska allvarsamt, motstånd, som torde omöjliggöra planens