Jernvägen genom Wermland.
I dag skola stånden öfverlägga i anledning
af statsutskottets utlåtande rörande nordvestra
stambanans riktning mellan Kristinehamn och
Arvika.
I likhet med hvad vi yttrade, då denna tvi-
stiga och qvistiga fråga var under öfverlägg-
niug hos statsutskottets riksgäldsafdelning, säga
vi ännu att det är alldeles öfverflödigt att be-
sluta om denna sträckning nu, såvida man ej
dertill för 2 års tid beviljar mer än en half
million riksdaler. Det som kan uträttas under
loppet af 1866 och 1867 med en. hall million,
det kan ock verkställas före sistnämnde års slut
sedar den blifvande riksdagen fattat beslut
om sträckningen. Då statsutskottet tillstyrkt
blott en half million, har den derinom rådande
meningen för den södra strackningen dermed
öppet ådagalagt att den misströstar om sin saks
rättvisa och förtviflan om seger hos den nya
representationen samt derföre nu vill binda hän-
derna på denna.
Detta är icke fair play, men sådant är man
då, icke heller van vid i jernvägsfrågor, der
korruptionen är så stor.
Striden gäller om jernvägen skall gå från Kri-
stinehamn utefter Wenerns strand och öfver Carl-
stad, eller om den skall läggas från Kristine-
hamn i mnordvestligare riktning, längre från
Wenern, öfver Norum till Nilsby och vidare till
Arvika.
Ofverste Ericson föreslog 1856 och jernvägs-
komiten 1858 Carlstadslinien. Regeringen har
föreslagit den nu.
Wermlands landsting 1864, samma landsting
1865, nuvarande landshöfdinge-embetet, major
Adelsköld och jernvägsstyrelsen hafva uttalat
sig för Norums-linien. Och hvad mera är:
Wermlands brukspatroner hafva till största de-
len uttalat sig för samma linie. De hafva till
och med tecknat ?4 million rdr för en bibana
till Filipstad, om Norum-linien bifalles af stän-
derna.
Hvilkendera linien som skulle blifva förmån-
ligast för provinsen synes vara omöjligt för
fremmande att afgöra (för staten betyder det,
t jemförelse härmed, föga hvilkendera linien som
kommer till stånd), på grund af de förebragta
skälen och beräkningarne. Man måste i detta
fall låta sitt beslut bestämmas af den omstän-
ligheten på hvilkendera sidan de mest sakkun-
nige befinna sig.
Och om detta är riktigt, så se vi icke huru
man kan undgå att rösta för Norum-linien, så
vida man icke redan på förhand bundit sig ge-
nom att lofva bort sin röst i utbyte mot andra
fördelar.
Wermland är ett bruksland. Bruksegarne
känna bäst vilkoren för dess välstånd och äro
sjelfve mest intresserade deraf. De yrka i all-
mänhet den norra sträckningen. När dertill
commer att landstinget har instämt med dem,
och när ytterligare landshöfdingeembetet, fastän
vesiderande i Carlstad, har uttalat sig i samma
syftning som både brukspatroner och landsting,
så synes det icke kunna dragas i tvifvesmål att
Norumr-linien är den rätta.
Men ännu en gång, riktigast vore att upp-
skjuta sträckningens bestämmande tills frågan
Blifvit ännu bättre utredd, d. v. s. till nästa
iksdag.
NS BE DEI SE TTO NO ÄT ER REP PITE ELI VIP TA DTE YTTRE SEE TEA