Jernvägen genom Wermland. I dag skola stånden öfverlägga i anledning af statsutskottets utlåtande rörande nordvestra stambanans riktning mellan Kristinehamn och Arvika. I likhet med hvad vi yttrade, då denna tvistiga och qvistiga fråga var under öfverläggniug hos statsutskottets riksgäldsafdelning, säga vi ännu att det är alldeles öfverflödigt att besluta om denna sträckning nu, såvida man ej dertill för 2 års tid beviljar mer än en half million riksdaler. Det som kan uträttas under loppet af 1866 och 1867 med en. hall million, det kan ock verkställas före sistnämnde års slut sedar den blifvande riksdagen fattat beslut om sträckningen. Då statsutskottet tillstyrkt blott en half million, har den derinom rådande meningen för den södra strackningen dermed öppet ådagalagt att den misströstar om sin saks rättvisa och förtviflan om seger hos den nya representationen samt derföre nu vill binda händerna på denna. Detta är icke fair play, men sådant är man då, icke heller van vid i jernvägsfrågor, der korruptionen är så stor. Striden gäller om jernvägen skall gå från Kristinehamn utefter Wenerns strand och öfver Carlstad, eller om den skall läggas från Kristinehamn i mnordvestligare riktning, längre från Wenern, öfver Norum till Nilsby och vidare till Arvika. Ofverste Ericson föreslog 1856 och jernvägskomiten 1858 Carlstadslinien. Regeringen har föreslagit den nu. Wermlands landsting 1864, samma landsting 1865, nuvarande landshöfdinge-embetet, major Adelsköld och jernvägsstyrelsen hafva uttalat sig för Norums-linien. Och hvad mera är: Wermlands brukspatroner hafva till största delen uttalat sig för samma linie. De hafva till och med tecknat ?4 million rdr för en bibana till Filipstad, om Norum-linien bifalles af ständerna. Hvilkendera linien som skulle blifva förmånligast för provinsen synes vara omöjligt för fremmande att afgöra (för staten betyder det, t jemförelse härmed, föga hvilkendera linien som kommer till stånd), på grund af de förebragta skälen och beräkningarne. Man måste i detta fall låta sitt beslut bestämmas af den omstänligheten på hvilkendera sidan de mest sakkunnige befinna sig. Och om detta är riktigt, så se vi icke huru man kan undgå att rösta för Norum-linien, så vida man icke redan på förhand bundit sig genom att lofva bort sin röst i utbyte mot andra fördelar. Wermland är ett bruksland. Bruksegarne känna bäst vilkoren för dess välstånd och äro sjelfve mest intresserade deraf. De yrka i allmänhet den norra sträckningen. När dertill commer att landstinget har instämt med dem, och när ytterligare landshöfdingeembetet, fastän vesiderande i Carlstad, har uttalat sig i samma syftning som både brukspatroner och landsting, så synes det icke kunna dragas i tvifvesmål att Norumr-linien är den rätta. Men ännu en gång, riktigast vore att uppskjuta sträckningens bestämmande tills frågan Blifvit ännu bättre utredd, d. v. s. till nästa iksdag. NS BE DEI SE TTO NO ÄT ER REP PITE ELI VIP TA DTE YTTRE SEE TEA