om allmänna bevillningen. Den enda punk som dervid föranledde någon meningsskiljaktig het var den, der utskottet föreslagit att en skilda bankers filialkontor må påföras bevill. ning å den ort, der de bedrifva sin rörelse Häremot yttrade sig Forsbeck, anseende förslaget orättvist, emedan filialkontorens räkenska: per alltid visa en oproportionerlig vinst emot hufvudkontoren, hvilka ensamma bestrida alla omkostnader för rörelsen i dess helhet. För bifall talade deremot Per Nilsson i Espö, Zosenberg, Aug. Andersson, Ola Jönsson m. fl. Sven Hansson instämde med utskottet, men tyckte ändå att Forsbeck hade rätt. — Denna liksom öfriga punkter biföllos. I fråga om stämpelpappersafgiften uppstod en kort diskussion rörande dess borttagande från karaktersfullkmakter. Nils Petterson hade i utskottet fått den upplysning att staten icke har någon inkomst deraf, emedan sådana fullmakter sällan lösas, och yrkade derför bifall. Sv. Nilsson, Rosenberg m. fl. tyckte deremot att den som är nog fåfäng att bära en högre titel än hans yrke eller tjenst medför, gerna må derför betala, enligt den allmänna regeln, att den som vill ha ett nöje sjelf må betala det. Genom votering beslöts med 50 röster mot 36, att det gamla stadgandet om stämpelafgift å karaktersfullmakter må qvarstå. I betänkandet om metalliska kassan har baukoutskottet tillstyrkt bibehållande af föreskriften om fullmäktiges skyldighet att tillhandahålla allmänheten silfvermynt af alla valörer. Efter en kort diskussion beslöt ståndet, med afslag å utskottets hemställan, att nämnde stadgande bör ur bankoreglementet utgå. Lagutskottets afstyrkande å dödsstraffets suspension under tio år gaf en betydlig del af ståndet ledamöter anledning att yttra sina tankar, och främst bland des-a motionären Rosenberg, som påminde om huru ståndet vid förliden rissdag röstat för dödsstraffets totala af-. Xaffande, och hoppades att ståndet nu skulle a I samma riktning så långt motionen afsåg. it denua endast begärt att under 10 år försöka inställa dödsstraffet, oerodde på vissheten att det vore fruktlöst begära dess afskaffande så kort efter nya strafflagens antagande. Rundbeck ensam påyrkade dödsstraffets bibehållande, icke för dess egen skuld, utan på grund af ett motionärens yttrande förl. riksdag, att nya strafflagen bildade en sammanhängande kedja, hvari ingen länk kunde borttagas utan skada för det hela, samt emedan vördnaden för lagen skulle lida men af alltför snara förändringar. Ståndet beslöt emellertid att med afslag å utskottets framställning antaga prof. Olivecronas reservation, om användande under 10 år af straffarbete på lifstid för alla brott som äro belagda med dödsstraff. Frågan om upprättande af förlikningskomiteer; som blifvit af utskottet afstyrkt, föranledde också en långvarig diskussion. Uhr yrkade att frågan måtte återremitteras, och i samma syftning yttrade sig en mängd talare efter honom. Bjerkander ansåg remiss onyttig, och att ståndet heldre måtte fatta ett beslut och inbjuda medstånden att derom förena sig. Jan Andersson och ännu en eller två ansågo förlikningskomiteerna onödiga och yrkade bifall. Med stor majoritet blef emellertid frågan återremitterad. Några mindre vigtiga betänkanden godkändes utan diskussion. tr P4 4 så