om statistiker vi ock i dig
etat fältherr blicken att värdera;
jelfva siffrorna ha viäpnat sig
ch kolonnvis börjat operera;
n med bajonett vid bajonett
e längs hela linien fram ha stormat;
n kring någon verklig mensklig rätt
uten fyrkant — allt med storm-marsch — format.
om Fullmäktig åter straxt du bjöd
anken lefva upp, och lif fick banken;
ngar fordras af behof och nöd,
ista penning är dock efter-tanken;
apitalets största hemlighet
gger ej i döda silfver-plantsar;
lok beräkning. allvar, redbarhet
nyta säkrast landets medborgs-kransar.
gert är ditt medborgs-conto väl,
gert utaf redligt fyllda pligter:;
en hvar äro blomstren i din själ,
fvets poösi och hjertats dikter? —
ck jag vet, de finnas. äfven de: —
ur sträfvandet för menskligheten,
som ur en killa, stjernor le,
h till poösi blir verkligheten.
III.
Till herr L. J. Ejerta.
I
Det var afton. Slumrande du låg
Och omkring dig lätta drömmar svärma;
Då helt plötsligt du en genius såg
Med ett trollspö sig till bädden närma.
Se. ditt bröst — ditt hjerta — trollspöt rör!
Och der väcks en känsla i detsamma,
Som alltsedan städse brunnit för
Fosterlandet, som en offerfilamma.
Se din panna ock berörs — din själ! —
Och straxt stora tankar bort dig rycka:
Ljus i stat och kyrka, allmänt vil,
Sambhillsrätt och frihet, modborgslycka!
Vid ditt ögonlock det rör också! —
Och för blicken straxt i nya dagrar
Upp ett nyfödt rike Sn stå,
Starkt och kraftigt, klädt i friska lagrar!
Och du brann af eld och lif och törst,
Och du hastar upp ifrån ditt läger, —
Samma afton Aftonbladet först
Vecklar ut sin duk till strid och seger.
IL.
Sedan dess din lefnad varit har
Blott en fortsatt strid för fosterlandet,
Och för allt, som verkligt kärt det var,
Uti dig en kraftig kämpe fann det.
Mot hvad murket och förlefvadt var,
Skyddadt blott af gamla illusioner,
Fört med taktiskt säker blick du har
Tankens och idtens legioner.
I det fria ordets höga ritt
Folkets sjelfmedvetna kraft du väckte,
Och det födde nya tiänkesitt,
Och på samma gång ett annat slägte.
Framåt! Framåt! Rastlöst. oförskräckt!
Mycket måste man för segren våga;
Gamla tiden stred i riddardrägt,
Och den nya uti romartoga.
Alla ville slutligt vara med
Ej om segren blott. men ock i stormen,
Och från man till man, från led till led
Ljuda fältrop för och mot reformen.
III.
Snart ett halft århundrade har flytt; —
Se omkring dig! Hvilken stor förvandling!
Samma folk, men födt liksom på nytt!
Samma land, men mera kraft och handling!
Samma tron, men mera äkta svensk!
Samma tro, men mera öppen lära!
Samma här, men mera fosterländsk!
Samma stat, men mer offentlig ära! —
Nya tiders glänsande banr
Svaja nu också från landets altar!
Hela samhiills-skicket mer och mer
Medborgsandan mäktigt omgestaltar.
Och försonta, ej i strid som förr,
Styrelse och folk hvaraun betrakta,
Och vid tröskeln af hvar öppnad dörr
Dem emellan tro och tillit vakta.
Såsom grunden är skall byggnan bli,
Och de hvalf som återstå att hvälfva
Skola, såsom af ett trolleri,
Hädanefter byggas af sig sjelfva.
Få, om någon. såsom du förstått
Att med verklig omsigt taga stogen;
Få. om någon, såsom du har gätt
Likafullt till. mälet närmsta vägen.
Mången log åt fanan, som du bar,
Mången smiidade också densamma,
Snart för hela riket dock den var
Sverges tricolor och orifiamma.
ognad tanke endast framgång ger.
Iändelsernas gång hvar sak betingar;
öst då målet klart och rätt man ser
Må man nyttja sina örnevingar.
7et du hvem den goda genius var,
om dig manade en gång till stride n,
Med det trollspö han i handen bar? -—
Jock du känner honom, det var tiden.
Men der kommer samma genius, der!
Dig han nalkas, se! han ämnar stanna!
Men hvad är det han i handen bär? —
Ah, en medborgskrona åt din panna!