liga bemärkelse lifsfarliga; isynnerhet många ar de sistnämnda isiga, hala och osandade. Också har man de sednare dagarne sett många personer halka omkull och skada sig. Så såg man i lördags morgon en äldre bättre man falla omkull på en trottoar vid Hötorget och illa vricka sin högra arm. Man kan dock ej beskylla polisen för liknöjdhet, hvad tillsynen å ifrågavarande platser beträffar, ty en mängd personer, som det åligger att hålla trottoarer i gångbart skick, ha varit uppkallade till polisdomstolen och blifvit bötfällda, hvilket andra till efterrättelse meddelas. Musik. Enligt hvad vi erfarit torde för oss svenskar, hvilka med förkärlek låta påminna oss om fosterländska bragder, hr Franz Berwalds i nästa vecka tillämnade historiska konsert i Storkyrkan blifva af ovanligt intresse. Vid detta tillfälle få vi icke allenast höra orgelns mäktiga ljud, en fullständig messings-instrumental-orkester samt solopartier utförda af fru Michaeli, mamsell Hebbe, herrar Arnoldson, Arlberg och Willman, utan äfven väl inöfvade och stämrika amatörskörer. Ehuruväl hr B:s förmåga att på ett för publiken beqvämt och angenämt sätt arrangera en dylik större musiktillställning är sedan fordna tider känd, måste vi dock instämma uti den i Aftonbladet uttalade önskan att hr B. låter föranstalta om ett litet antal numrerade platser, till hvilka särskild ingång beredes, på det avt sådana musikvänner, hvilka icke kunna blottställa sig för möjligheten att få tillbringa ett par timmar på stående fot, ej må blifva hindrade från att njuta af denna konsert. Egendomshandel. Lemmenäs egendom i Risinge socken, med tillhörande qvarn, såg, inventarier m. m., har blifvit af egaren, häradshöfdingen G. Odelstjerna, försåld till mjölnaren A. W. Lindblad i Norrköping mot en. summa af 90,000 rdr rmt. Ommnibusviäsendet. Då, enligt hvad det berättas, Stockholms omnibusbolag ämna att till den stundande industriexpositionen föranstalta om en utvidgad ommnibustrafik i hufvudstaden, torde det ej vara ur vägen attfästa dessa bolags uppmärksamhet på några omständigheter, hvilka vid den nuvarande omnibustrafiken visat sig vara till allt annat än allmänhetens nytta och beqvämlighet. Till dessa kan 1 främsta rummet räknas den opraktiska anordningen, att passagerare skall vara försedd med jemna penningar, emedan vexling ej kan erhållas af den ommnibusen medföljande betjentpojken. Genom detta stadgande uppstår ständig: krångel och obehag för de trafikeraude, hvilka, okunniga derom, begagna omnibusarne; antingen måste de nemligen medfölja ända fram till stationen eller ock betala mer än hvad taxan bestämmer. Syftemålet mad denna anordning ar alltför klart att ej genomskådas. På detta sätt uppkommer nemligen hvarje dag ett jemförelsevis ganska betydligt öfverskott i kassan, hvilket tillfaller omnibuspojkarne och detta lärer ingå i deras lönevilkor. Om denna förmodan är riktig, så tyckes det att omnibusbolagen kunde på annat sätt allöna sina tjenare än genom allmänhetens onödiga trakasserande och prejande. Det är vid sådant förhållande icke underligt, att pojkarne, i stället för att söka lätta vexling, tvärtom skynda sig att nedstoppa afgifterna 1 bössan, till och med när de på förhand blifvit ombedda att lemna tillbaka då tillfälle dertill yppas. Ett annat förhållande, som äfven tarfvar förändring, är sättet för omnibusarnes stannande under vägen. Merändels sysselsätta sig pojkarne med allt aunat än att passa på de trafikerande. De personer som sitta längst fram i omnibusen få ofta medfölja långa stycken längre än de ämnat, dels genom pojkarnes opåpasslighet och dels genom det bakvända sätt, hvarpå man måste tillkännagifva att man önskar stiga ur. Detta måste nemligen ske på det sätt, att man med en käpp, paraply eller annat tillhygge bultar den medföljande pojken i hufvudet, hvilket dock, i anseende till den plats han innehar, icke alltid låter sig göra. Innan allt blir i ordniug hinner omnibusen sålunda långt från det ställe der man önskade få den stannad. Det antal personer, bolaget bestämt för omnibusarnes fulla upptagande, är äfvenledes allt