tjufmål af så obetydlig beskaffenhet att en och annan målsegare afstod från ansvarsyrkande å den brottslige. Två mål af märkligare beskaffenhet förekommo äfven. Misstanke om barnamord. Hushållerskan Anna Catharina Hamberg från Drottningholm var häktad på misstanke för barnamord. Hamberg upphemtades från häktet och fick till en början redogöra för sina lefnadsöden. Hon är född den 24 februari 1845 och har varit hemma hos sina föräldrar tills hon blifvit konfirmerad. Derefter har hon innehaft tjenst å åtskilliga ställen, hvaribland hos en svarfvare i Upsala. Våren 1865 i spril månad hade hon erhållit tjenst såsom hushållerska hos en ung man, boende å Forssby gård i Upland. Intimare förhållande uppstod snart emellan de unga, och när husbonden förliden höst flyttade till Drottningholm medföljde hon honom dit. Hon hade då redan upplyst husbonden om att hon befann sig i hafvande tillstånd, hvilket dock af båda hemlighölls. Öfverenskommelse var, som hon uppgaf, uppgjord dem emellan, att då nedkomsten stundade skulle han fara in till Stockholm för att vilseleda grannarne å Drottningholm om rätta förhållandet. Ödet ville dock att husbonden den 2 februari detta år i några angelägenheter nödgades resa till Upsala och blef borta till den 6 i samma månad. Lördagen den 3 började Hamberg känna sig sjuk. Hon gick derföre in i sitt rum och lade sig, uppgifvande oriktig sjukdomsanledning för omgifningen. Orolig som hon var, mest derföre att hennes ende förtrogne i hemligheten var borta, steg hon upp, tog åtskilliga kläder med sig, gick in i husbondens rum, riglade dörren efter sig, lade sig i hans säng och födde der kl. 9 på söndagsmorgonen den 4 februari ett flickebarn, som hon påstod icke hade rört en enda lem under hela den tid hon hade det bredvid sig; likväl hade det gifvit ifrån sig ett sorlande ljud som kommit henne att tro att det vid födelsen varit vid lif. Hon hade skiljt barnet ifrån sig, tvättat det och påklädt det ett litet linne. I samma hus boende personer, som misstänkt att det icke stod rätt till med Hamberg och orsaken tlll att hon läst in sig och undandrog sig omgifningens närmande, bultade på söndags förmiddagen på dörren och frågade om hon ej behöfde någon hjelp. Hon svarade att hon var så sjuk att hon icke förmådde stiga upp och öppna dörren, utan bad att någon skulle gå till postkontoret och höra efter, om der ej fanns något bref till henne från husbonden. Då budet återkom med nekande svar på denna fråga beslöto grannarne på middagen att efterskicka en smed, som äfven ankom till stället och på deras begäran uppdyrkade dörren. Barnmorskan fru Lagerström, boende på Drottningholm, kom äfven tillstädes och efter en stunds 1etande fanns det lilla barnet liggande dödt i sängen vid Hambergs fötter. Hamberg kunde då icke neka till rätta förhållandet med hennes sjukdom. Läkare tillkallades, äfvensom kronolänsmannen Aurelius, som anställde förhör med Hamberg, hvilken erkände sig vara mor, men ej att hafva afdagatagit barnet. Så snart hennes helsotillstånd det medgaf blef hon införd till cellfängelset. Provincialläkarens obduktionsattest öfver barnet innehåller hutvudsakligen: att det varit fullgånget samt vid födseln varit vid lif och andats, men att detsamma icke burit spår af något yttre våld, hvarföre det antogs att barnet af vårdslös behandling och ständigt liggande under täcket blifvit qväfdt. Hamberg dömdes till ett års straffarbete; likväl skulle domen underställas Svea hofrätts pröfning. Sedan domen var afkunnad följde en serdeles hjertgripande scen. Den stackars olyckliga flickan kastade sig under förtviflans tårar i armarne på sin husbonde och älskare samt talade hviskande till honom. Äfven han gjöt strida tårar. Både nämd och åhörare voro djupt rörda. Då vaktkarlen skulle skilja dem åt och nedföra den olyckliga flickan till hennes cell, lemnade den unge domaren, häradsh. Edelstam, dem ännu en stund att vara tillsammans. Hamberg har ett ungdomligt ansigte, bärande lidandets prägel, och en spenslig figur. Hon var iklädd egna kläder. Öfvervåldet å skräddaren Ekström. Äfven härom ransakades. Det begicks, som förut är omtaladt, den 16 februari, kl. half 5 e. m. i närheten af Spånga kyrka. Ekström, som nu var tillstädes, var särdeles blek och hade hufvudet ombundet. Han var långt ifrån frisk ännu. Våldsverkarne, drängen Nils Olsson från Kjerrboda och Johan Ericsson från Jakobsberg, voro från häktet upphemtade. Under förhöret kom det i dagen att det egentligen var Olsson, (född på Öland), som varit den sannskyldige våldsverkaren, hvarföre Ericsson på sin husbondes, possessionaten Smitts anhållan blef ställd på fri fot, då allmänna åklagaren ej hade någonting deremot. Olsson deremot, hvilken saknade såväl prestsom andra betyg, qvarsitter i häktet för att vid nästa ting undergå vidare ransakning. Många vittnen hördes som intygade Olssons brottslighet. Polisen. Bedragaren Gjertz. Med förre bruksbokhållaren Svante Gjertz, som häktades å teaterkällaren i Jönköping sistlidne tisdag och anlände hit i går natt, med fångförpassning på jernväg, hölls i går ransakning i poliskam maren. G. uvpoaf. att han är född i Skåne