tjufmål af så obetydlig beskaffenhet att en och
annan målsegare afstod från ansvarsyrkande å
den brottslige.
Två mål af märkligare beskaffenhet förekom-
mo äfven.
Misstanke om barnamord. Hushållerskan
Anna Catharina Hamberg från Drottningholm var
häktad på misstanke för barnamord. Hamberg
upphemtades från häktet och fick till en början
redogöra för sina lefnadsöden. Hon är född den
24 februari 1845 och har varit hemma hos sina för-
äldrar tills hon blifvit konfirmerad. Derefter har
hon innehaft tjenst å åtskilliga ställen, hvaribland
hos en svarfvare i Upsala. Våren 1865 i spril må-
nad hade hon erhållit tjenst såsom hushållerska
hos en ung man, boende å Forssby gård i Upland.
Intimare förhållande uppstod snart emellan de
unga, och när husbonden förliden höst flyttade till
Drottningholm medföljde hon honom dit. Hon hade
då redan upplyst husbonden om att hon befann
sig i hafvande tillstånd, hvilket dock af båda hem-
lighölls.
Öfverenskommelse var, som hon uppgaf, uppgjord
dem emellan, att då nedkomsten stundade skulle
han fara in till Stockholm för att vilseleda gran-
narne å Drottningholm om rätta förhållandet. Ödet
ville dock att husbonden den 2 februari detta år
i några angelägenheter nödgades resa till Upsala
och blef borta till den 6 i samma månad. Lörda-
gen den 3 började Hamberg känna sig sjuk. Hon
gick derföre in i sitt rum och lade sig, uppgifvan-
de oriktig sjukdomsanledning för omgifningen.
Orolig som hon var, mest derföre att hennes ende
förtrogne i hemligheten var borta, steg hon upp,
tog åtskilliga kläder med sig, gick in i husbondens
rum, riglade dörren efter sig, lade sig i hans säng
och födde der kl. 9 på söndagsmorgonen den 4 fe-
bruari ett flickebarn, som hon påstod icke hade
rört en enda lem under hela den tid hon hade det
bredvid sig; likväl hade det gifvit ifrån sig ett sor-
lande ljud som kommit henne att tro att det vid
födelsen varit vid lif. Hon hade skiljt barnet ifrån
sig, tvättat det och påklädt det ett litet linne.
I samma hus boende personer, som misstänkt att
det icke stod rätt till med Hamberg och orsaken
tlll att hon läst in sig och undandrog sig omgif-
ningens närmande, bultade på söndags förmidda-
gen på dörren och frågade om hon ej behöfde nå-
gon hjelp. Hon svarade att hon var så sjuk att
hon icke förmådde stiga upp och öppna dörren,
utan bad att någon skulle gå till postkontoret och
höra efter, om der ej fanns något bref till henne
från husbonden. Då budet återkom med nekande
svar på denna fråga beslöto grannarne på midda-
gen att efterskicka en smed, som äfven ankom till
stället och på deras begäran uppdyrkade dörren.
Barnmorskan fru Lagerström, boende på Drottning-
holm, kom äfven tillstädes och efter en stunds 1e-
tande fanns det lilla barnet liggande dödt i sän-
gen vid Hambergs fötter.
Hamberg kunde då icke neka till rätta förhål-
landet med hennes sjukdom. Läkare tillkallades, äf-
vensom kronolänsmannen Aurelius, som anställde
förhör med Hamberg, hvilken erkände sig vara
mor, men ej att hafva afdagatagit barnet. Så snart
hennes helsotillstånd det medgaf blef hon införd
till cellfängelset.
Provincialläkarens obduktionsattest öfver barnet
innehåller hutvudsakligen: att det varit fullgånget
samt vid födseln varit vid lif och andats, men att
detsamma icke burit spår af något yttre våld, hvar-
före det antogs att barnet af vårdslös behandling
och ständigt liggande under täcket blifvit qväfdt.
Hamberg dömdes till ett års straffarbete; likväl
skulle domen underställas Svea hofrätts pröfning.
Sedan domen var afkunnad följde en serdeles
hjertgripande scen. Den stackars olyckliga flickan
kastade sig under förtviflans tårar i armarne på
sin husbonde och älskare samt talade hviskande
till honom. Äfven han gjöt strida tårar. Både
nämd och åhörare voro djupt rörda. Då vaktkar-
len skulle skilja dem åt och nedföra den olyckliga
flickan till hennes cell, lemnade den unge doma-
ren, häradsh. Edelstam, dem ännu en stund att
vara tillsammans. Hamberg har ett ungdomligt
ansigte, bärande lidandets prägel, och en spenslig
figur. Hon var iklädd egna kläder.
Öfvervåldet å skräddaren Ekström. Äfven
härom ransakades. Det begicks, som förut är om-
taladt, den 16 februari, kl. half 5 e. m. i närheten
af Spånga kyrka. Ekström, som nu var tillstädes,
var särdeles blek och hade hufvudet ombundet.
Han var långt ifrån frisk ännu.
Våldsverkarne, drängen Nils Olsson från Kjerr-
boda och Johan Ericsson från Jakobsberg, voro
från häktet upphemtade. Under förhöret kom det
i dagen att det egentligen var Olsson, (född på
Öland), som varit den sannskyldige våldsverkaren,
hvarföre Ericsson på sin husbondes, possessionaten
Smitts anhållan blef ställd på fri fot, då all-
männa åklagaren ej hade någonting deremot. Ols-
son deremot, hvilken saknade såväl prest- som an-
dra betyg, qvarsitter i häktet för att vid nästa ting
undergå vidare ransakning. Många vittnen hördes
som intygade Olssons brottslighet.
Polisen.
Bedragaren Gjertz. Med förre
bruksbokhållaren Svante Gjertz, som häktades
å teaterkällaren i Jönköping sistlidne tisdag och
anlände hit i går natt, med fångförpassning
på jernväg, hölls i går ransakning i poliskam
maren. G. uvpoaf. att han är född i Skåne