Qvarstående skråförordning.
Med detta namn kan med skäl benämnas
den måätarförordning, som, trots att allt annat
tvång är upphäfdt, ännu icke upphört att vara
gällande för Stockholms kommun.
Denna förordning innehåller att för all oma-
Jen spanmål, som sjöledes fraktas till hufvud-
staden, skall mätareafgift betalas med ett öre pr
kubikfot.
Om denna, i sig sjelf ganska höga taxa är
dock mindre att anmärka, för så vidt mätare
begagnas, såsom fallet är då spanmälen är i
fartyget lös liggande; ehuru i parentes må sä-
gas att tvenne raska mätare med mycken lätt-
het uppmäta tretusen kubikfot af hvilken span-
målssort som helst på nio timmar; hvilken tid,
räknad för ett dagsverke, inbringar hvardera af
dem en dagspenning af öfver elfva riksdaler pr
dag, sedan en fjerdedel, eller 7 12 riksdaler,
(den andel som tillfaller staden) redan är af-
dragen.
Minst sagdf obilligt tyckes deremot vara att
de partier, som omslutuc al säckar införas och
vid hvilkas emottagande mitare hvarken använ-
das eller ens äro närvarande, skola drabbas af
samma höga algift. Huru skall väl det beskatt-
ningssystem värdigt kunna försvaras, som t. ex.
med 6 riksdaler och 30 öre skattbelägger ctt
hundra säckar råg, hvilka såsom transitogods
från Norrköping passera genom Stockholm, hvar-
est de omlastas för att med annan lägenhet
afgå till norrländsk hamn, under det att ett
hundra säckar rågmjöl, gåcude samma väg, få
fritt passera. Hvarföre, då cen fartygslast, be-
stående af hälften hvete och hälften hvetemjöl,
allt i säckar, från in- eller utländsk ort förskrif-
ves, vara nödsakad betala fem å sex öre för
hvarje säck hvetey då säcken hvetemjöl går fritt,
och då i båda fallen hvarken stadens mätare
eller vågar tagas i anspråk.
Vilja vederbörande försvara sin mä areförord-
ning dermed, att den bör qvarstå såsom cn
inkomstkilla såväl för staden som mitarena
samt att uti densamma älfvenledes är inbegri-
pen den hamn- och broafgift, som för så tungt
gods måste finnas, så ligga ju inkonseqvenserna
i ett dylikt försvar nära Vill hands vid betrak-
tande af, att icke allenast alla slags tullfria,
vägbara varor af mjöler och gryner, utan äfven
alla viktualieartiklar, såsom fläsk, kött, ost,
smör, lax ä., lossas vid de olika hamnplatser-
na och hemforslas till köpmännens magasiner
utan ett öres ersåttning till hvarken packare
eller vägkarlar, såvida de icke serskildt anmo-
das; och likväl är de begge sednare korpsernas,
eller som de äldrigt nog kallas: embetenas num-
merär lika stor som mitarnes.
Och, ifråga om hamn- och broafgift, tynger
eller skrymmer minne en säck råg mera än en
säck mjöl af samma sädesslag och med lika
vigt? Ingalunda!
Skäl torde derför vara att antingen åsätta
alla våg- och packbara varor en bestämd af-
gilt, betalbar om våg- och packhuskarlur begag-
nas eller icke, samt proporiionerlig med afgit-
ten för de mätbara, eller ock — hvad som ir
med tidsandan mera förenligt — lemna allting
fritt, inskränka mätarnes antal till hälften, men
låta dem behålla sin nuvarande taxa för allt
det arbete, Ivarom de anmodas.
För att slutligen vidröra vär största mätning
underkastade importartikel, stenkol, så ärimportö-
renä:ven dervidlag underkastad samma höga mä-
tarafgilt som för spanmål.
Under en följd af är har priset på fem kub.-
fot stenkol, inclusive frakt c., varit cirka två
riksdaler rmt i Stockholms hamn. Finge nu
emottagaren, han må vara spekulerande impor-
tör, kommissionär eller konsument, handla fri-
villigt i fråga om mätning, så skulle han ge-
nom ackord kunna bereda en dagspenning af
minst fem riksdaler pr man åt de personer som
för två öre pr fem kubikfot verkställde detta
arbete. Nu deremot åligger honom tvänget att
betala fem öre för samma rymdmått, eller den
artiga summan af två och en half procent aj
varans hela kapitalvärde — en förtjenst högre