lig och hur han ser efter mig!... Tänk om
han skulle följa mig!
Denna sista tanke tycktes ej uppväcka någon
förskräckelse hos den unga damen; ty hon på-
skyndade icke alls sin gång.
— Tusan, en så söt flicka! tänkte Rolf sam-
tidigt. .: Om jag skulle följa henne!
Han tvekade en sekund; men då kom han
ihåg Debora med sina sköna, blixtrande ögon
och sitt rika, mörka hår.
— Hvad tjenar det till att följa efter denna
grisett? frågade han sig; jag får ju inom en
stund träffa en flicka, ännu vackrare än denna.
Han satte hatten tillbaka på sitt hufvud och
vek om hörnet till Saint- Honoregatan. Den
okända vände sig gång på gång om och upp-
repade, under det hon med långsamma steg
fortsatte sin väg:
— Om han ändå ville följa efter mig!
Men Rolf följde henne icke. Den okända
var mamsell Lucifer:
Då vår hjelte hann fram till Hesckiel Nathans
hus, klappade han på porten, fullkomligt öfver-
tygad om att samma unga fruntimmer, som af-
tonen förut släppt honom in, äfven nu skulle
låta höra sin klangfulla stämma. Men i stället
var det gubben Nathan, som inifrån sporde:
— Hvem är ni och hvad vill ni?
Rolf spratt till, han erfor en känsla af miss-
belåtenhet, men svarade dock straxt:
— Jag är den person, som var här i går
afton och min önskan är awvt få tala med er. :.
— Aha! utbrast juden; jag känner verkligen
igen er på rösten och skall straxt öppna för er.
Nyckeln vreds om i låset och de stora rig-