lig och hur han ser efter mig!... Tänk om han skulle följa mig! Denna sista tanke tycktes ej uppväcka någon förskräckelse hos den unga damen; ty hon påskyndade icke alls sin gång. — Tusan, en så söt flicka! tänkte Rolf samtidigt. .: Om jag skulle följa henne! Han tvekade en sekund; men då kom han ihåg Debora med sina sköna, blixtrande ögon och sitt rika, mörka hår. — Hvad tjenar det till att följa efter denna grisett? frågade han sig; jag får ju inom en stund träffa en flicka, ännu vackrare än denna. Han satte hatten tillbaka på sitt hufvud och vek om hörnet till SaintHonoregatan. Den okända vände sig gång på gång om och upprepade, under det hon med långsamma steg fortsatte sin väg: — Om han ändå ville följa efter mig! Men Rolf följde henne icke. Den okända var mamsell Lucifer: Då vår hjelte hann fram till Hesckiel Nathans hus, klappade han på porten, fullkomligt öfvertygad om att samma unga fruntimmer, som aftonen förut släppt honom in, äfven nu skulle låta höra sin klangfulla stämma. Men i stället var det gubben Nathan, som inifrån sporde: — Hvem är ni och hvad vill ni? Rolf spratt till, han erfor en känsla af missbelåtenhet, men svarade dock straxt: — Jag är den person, som var här i går afton och min önskan är awvt få tala med er. :. — Aha! utbrast juden; jag känner verkligen igen er på rösten och skall straxt öppna för er. Nyckeln vreds om i låset och de stora rig