Uullsansarne med 20,500000 rar. Men det vore el slut härmed, ty till allt detta komme 13 millioner rdr i begärda lån, så att hela bristen skulle utgöra omkring 42 millioner rdr — allt under antagande att alla propositioner och motionor bifölles. Hela den fonderade skulden utgiorde, enligt talarenes firmening, 80,161,545 rdr. Talaren ansår sig på rund häraf böra varna ståndets ledamöter att vara ör frikostiga med att bevilja summor utöfver hvad tskottet töreslagit, ty utskottet hade gått så långt det kunnat gå. Hr Skogman fästade frih. Klinckowströms uppmirksamhet derpå, att genast vid omnämnandet af uigifterna under femte hufvudtiteln han begått ett misstag och beräknat för högt. i Frih. af Ugglas ansåg att det visserligen vore nödvändigt att göra besparingar men friherre Ilinckowström borde dock ej måla så svart. Talaren hade också gjort öfverslag öfver vår finansiella ställning och kommit till det resultat, att riksgäldskontorets inkomster för 1867 voro tillräckliga för K. M:ts propositioner om jernvägsanlägeningar, och ett öfverskott af 130000 rår funnes till och med. Flera af frih. Klinckowströms sifferuppgifter vore oriktiga, så att ur hans i så mörk ton hållna exposå mycket väl kunde utgå 24—25 millioner rår. I bondeståndet uppläste Johan Johansson från Nerike ett skriftligt anförande, deruti han klandrade regeringens år från år framställda stegrade fordringar på statsanslag. Tlera af dessa anslag! hade endast erhållits genom slutlig röstning i förstärkt statsutskott. Dessa esomoftast upprepade omröstningar hade bort öppna regeringens ögon för folkets tankar om dess förmåga att kunna bära de oupphörligt ökade skattebördorna. Tal. ansåg nuvarande statshushbållning icke vara förenlig med rikets sannskyldiga nytta. Vi gå nu att redogöra för några frågor, om hvilka olika åsigter gjorde sig gillande. Armeförvaltningen, som trädt i krigskollegii ställe, fick sina af regeringen begärda 123,200 rdr, oaktadt bondeståndet för sin del beslutit nedsätta beloppet med 4,500 rdr. Frih. Liljencrantz och en annan ledamot yrkade att staten endast skulle fastställas för 1867, men hans mening vann ej gehör i den militära samlingen. Kriqsakademien vid Carlberg ansågs af hr Ljungberg i borgarståndet kunna berga sig med mindre än 80,000 rdr, men hr Björck höll före att man borde dröja med alla inskränkningar tills nästa riksdag uppgör ny stat. Akademien fick sina 79,880 rdr och dessutom till praktiska öfningar och anskaffning af materiel 11,794 riksdaler. Löneförbättringarne vid indelta armen. Statsutskottet bade tillstyrkt 100,000 rdr, som förut, och i sammanhang härmed skjutit ifrån sig pröfningen af frågan om en lönereglering för indelta armen. I presteståndet yrkade doktorerne Sandberg och Säve en sådan reglering. I borgarståndet talade flere deröfver. Hr Falkman ville, att en minskning på detta anslag skulle göras, såvida man på annat sätt icke kunde få nödiga medel till bestridande af föreslagen uppskattning af indelta armeens boställen, hvilken uppskattnings skyndsamma verkställande vore högst nödvändig. Ir Ridderstad beklagade, att rikets ständer ej sökt få denna fråga klar, hvarjemte det vore ganska olämpligt, att regeringen fått sig uppdragen fördelningen af den beviljade löneförhöjningen. I Norge hade storthinget verkställt fördelningen af de medel, som till likartadt ändamål blifvit beviljade, samt anmärkte mot statsutskottet, att det ej fäst tillbörlig uppmärksamhet vid Bjerkanders i ämnet aflåtna motion, som på ett enkelt och praktiskt sätt löser frågan, i det deri föreslås, att arrenden för utarrenderade militärbo-stallen må ingå till statsverket, och att löntagare, som icke hafva boställen, måtte erhålla sina bestämda löner af staten, såvida regementenas disponibla tillgångar visade sig otillräckliga. Talaren ville dock lemna sitt bifall till utskottets betänkande. Ir Hallström ansåg, att de till uppskattning af militieboställen begärda 50000 rdr icke burde sammanblandas med ifrågavarande anslag, samt yrkade bifall till betänkandet. Hr Björek sade sig alltid hafva hyst den åsigt, att berörda anslag bordt vägras för att derigenom nödga regeringen till den äskade löneregleringen; men som det ledde till obillighet mot en del af statens tjenstemän alt nu vägra anslaget, yrkade talaren bifall till betänkandet, synnerligen som regeringen kunde anses ursäktad att hafva undanskjutit löneregleringsfrågan derigenom, att den ännu icke hunnit pröfva landtförsvarskomitens i denna fråga afgifna betänkande. Det vore verkligen för närvarande ingenting annat att göra än alt bifalla. Hr Carlen önskade, att ståndet skulle bifalla betänkandet, men derjemte instämma i Bjerkanders afgilna reservation, som föreslår indragning af bostillsarrenden och lönernas utgående från statsverket. Då hr Björck fäst uppmärksamhet på, att man ej på samma gång kunde bevilja anslaget och antaga Bjerkanders reservation, yrkade talaren, att, som det hade sig svårt att på stående fot formulera ett lämpligt tillägg i berörda reservation, frågan skulle till utskottet återremitteras, i hvilket yrkande hr Ridderstad förenade sig. Ir Bager yrkade bifall till betänkandet. Berörde punkt blef godkänd. Bondeståndet afslog de 100,000 riksdalerna med 71 röster mot 8, sedan flere talare yrkat att arrendena af militärstatens utarrenderade boställen skulle ingå till statsverket och delön tagare som icke hafva boställen erhålla hel Fre oo