5 een Hos er bäste vin, svarade skurken i honungssöt ton. Benoits röst återkallade Rolf till fullt medvetande, och han kastade omkring sig förvånade blickar. Benoit gissade hans tankar och sade småleende: — Mina gäster ha rest, och min systerdotter har gått till sängs; vi äro ensamna. .— Jag måtte ha sofvit länge. — Och deri har ni gjort rätt, min unge vän ... Ni kan ju betrakta er, såsom ni vore hemma här. — Men hvad skola väl nu er systerdotter och de andra herrarne tänka om mig? — De tänka helt enkelt, att ni varit uttröttad af den långa resan till häst och derföre fallit i sömn ... Ingenting annat. — Ja, jag hoppas, att de icke fattat allt för dåliga tankar om mig... Och nu min bäste värd får jag tacka er för er gästfribet och säga — Åh, stanna en stund! Ni har väl inte brådtom. Vi böra först komma öfverens om, när vi skola träffas igen. — Det kan ske, när ni behagar. — Jag kommer till er i morgon, så snart Tancred låtit höra af sig. to Vet ni, jag tvekar verkligen om jag bör mottaga de tiotusen francs, ni så ädelmodigt erbjudit mig till låns. — Hvarföre det? — Jag fruktar att derigenom missbruka er godhet. — Bah! mitt anbud är gjordt af godt hjerta, och för öfrigt tycker jag, Gud vet hvarföre, att ni på sätt och vis tillhör min familj.