— Det är min ifrigaste åstundan.
— Nåväl, det bör icke bli så svårt:
— Huru? Ge er till militär!...
— Jag har just funderat derpå.
— Skaffa er ett kompani vid något fram-
stående regemente; ni blir då bemärkt, regen-
ten önskar se er, era vänner understödja er, ni
gifter er med någon rik arftagerska. I stället
för ett kompani kommer ni att anföra ett re-
gemente och — blir en ansedd man. Se der
har ni ert horoskop och ni kan vara öfverty-
gad om att jag ej bedragit mig!...
— Herr grefven har uttalat min innersta
mening! utropade Benoit. Ja, herr chevalier,
ja, min unge vän, — tillåt mig få använda
denna förtroliga benämning — se der er fram-
tid; hvad beträffar den rika arftagerskan, så
skulle man kanhända genom långvarigt och mö-
dosamt spanande lyckas finna en sådan!...
eh!... eh!... ehl...
Herr Benoit gnuggade förnöjd sina trinda
händer och kastade en leende blick på Rolf
och Esmeralda, som, efter hvad vi veta, sutto
bredvid hvarandra.
Den unge mannen lät instinktmessigt ögo-
nen falla på sin täcka granne till höger, å
hvilkens kinder den älskvärdaste blygsamhet, efter
hvad han trodde, uppjagade en tjusande rosen-
sky, som steg henne ända till hårfästet.
— Det är således öfverenskommet, sade Be-
noit, vår unge vän egnar sig åt krigareyrket. .
Men nu är fråga om, huru han skall få ett
kompani.
— Major, inföll grefven, hur är det vid ert
regemente? Finns der intet kompani till salu?
— Det beror på... svarade gascognaren; för