slutet.
Utrikes-Nyheter.
Frankrike, Den bekante markis de Boissy,
som alltid gör uppseende när han yttrar sig, har
åter upptagit nära ett helt plenum i senaten med
ett tal. Dan hetlefrada, qvicke, man i fördo-
mar fångne markisen är allt för mycket fransman
och hvad han säger. isynnerhet såvidt detrör Eng-
land, det parlamentariska styrelsesättet, farhågorna
för tronens bestånd. till och med hans religiösa.
fördomar uttrycker alltför noga en stor del af hans
landsmäns mening, att ej hans ord skulle förtjena
ett visst afseende. Senaten mottog hans utgjutel-
ser på många ställen med missnöje; men han upp-
fattade det, och måhända med rätta, såsom bifall,
och då presidenten menade att församlingen inga-
Junda höll med honom, så svarade han: Nej icke
här, men då vi lemnat detta rum, skola de säga
att jag talat förträffligt, men något för länge.
Som vanligt påstod sig markisen vara en trogen
undersåte, men en tänkande bonapartist, och i
denna egenskap gaf han regeringen det rådet att
heldre i dag än i morgon skrifva på sin fana:
Skydd för påfvens verldsliga makt; uppsägelse af
handelsfördraget med England; återställande af den
parlamentariska styrelseformen (oro), — magiska
ord, som skulle till regeringen återföra alla dem,
som nu vända sig ifrån henne, och hvilka äro af
den beskaffenhet att den ojemförligt öfverlägsna
majoriteten inom Frankrike skulle flyga till det
banctr, hvarpå de funnes skrifna. Tal. menade
vidare att ingen tron mera kan stå fast. som icke
stödjer sig på ett parlamentariskt statsskick, ja att
ingen krona mera skall gå från far till son annat
än i kraft af parlamentariska institutioner. — På
dessa ord följde ett sorl af ovilja; presidenten af-
bröt talaren,! erinrade honom om sin ed och be-
skyllde honom för att angripa författningen.
Efter en längre ordvexling böjde sig markisen
för presidentens vilja. Han gillar åtskilligt i adress-
förslaget, men vill också tadla det han icke tycker
om. Man hade kallat honom en oppositionsman,
men han vill visst icke omstörta utan tvertom
understödja. Tillåt mig, fortfor han, att påminna
om det förflutna. Hvem störtade restaurationen?
Jo personer som voro mera konungska än konun-
gen sjelf. Jag är bonapartist, men hyser likväl
den åsigt att om man vill utgöra ett stöd, man
icke får vara ett rör, utan måste vara en jernstång.
Man upprätthåller ingenting med smicker och bug-
ningar, utan genom att hålla sig styf; då kan
man utgöra ett stöd. Det behagar icke markisen
att kejsaren talar om oroliga hufvuden. Dethade
också Ludvig Filip gjort en gång i ett trontal;
men det var också hans sista. Hvad mig angår,
säger markisen, så är jag orolig, och jag är icke
den ende. Jag finner i trontalet några påståenden
som jag anser oriktiga. Det kommer derafatt kej-
saren icke vet allt; ingen upplyser honom, utan
man för honom genom tystnad eller smicker bakom
ljuset.
Markisen talar derefter om franska och engel-
ska flottornas möte i Cherbourg och den konstlade
entusiasmen der. Om Frankrike förenade Bel-
gien med sig, skulle ingen makt kunna motstå det.
Frankrike måste understödja feniansrörelsen i Ir-
land, ty ett uppror der är lika berättigadt som i
Polen. England har inkallat Mazzinis och Orsinis
vän och bankir (Stausfield) i ministören, och detta
är ingalunda något vänskapsbevis, utan snarare ett
skurkstreck mot Frankrike. Kejsaren hade haft
alldeles rätt att beklaga Lincolns död, men han
gjorde orätt i att sörja öfver konung Leopold, ty
denne hade alltid varit Frankrikes oförsonligaste
fiende. — Markisen genomgick derpå Leopolds
lefnad, för att ådagalägga hans 52-åriga fiendskap
mot Frankrike. Då en fiende till mitt fädernes-
land dör, sade han, så sjunger jag ett Te Deum.
Hvad Mexiko angår, så önskar markisen att frans-
männen måtte komma tillbaka derifrån så snart
som möjligt. Det är det enda medlet, påstår han,
att hindra kulan från att bli en bomb, farligare
än den Orsini slungade. Muarkisen önskar Italien
ett långt lif, men råder det att icke lita för myc-
ket på regeringarnes erkännanden, helst det i våra
dagar tillåtes den starke att uppsluka den svage.
Derför vill han också att Frankrike skall törstora
sig, för att icke bli för litet. Ordet neutralitet
är nu mera betydelselöst, och derföre måste Frank-
rike utvidga sig; det måste taga Belgien. — Vidare
kommer markisen in på romerska frågan (utger
sig för en sträng papist), på kapitlet om Algier
(tadlar att kejsaren vill förena koranen med evan-
gelium), ogillar att man betalar en årlig pension
åt de kristnes bödel Abd-el-Kader, och ifrar mot
handels-fördracet med England. Han vill låta för-
klara England i bann af de civiliserade folken.
Derefter följer ett häftigt angrepp på prins Napo-
leon, hvars bekanta korsikanska tal han kallar ett
upproriskt manifest, hvarpå markisen slutar med
dessa ord: Jag uppträder såsom en varnare. Hvad
som tillintetgör suveränerne, är just att man stän-
digt ger dem rätt. Troheten består ej i att jemnt
sprida rökelse, utan att kalla godt hvad som är
godt, och dåligt det som är dåligt, samt sålunda
utpeka den väg som leder till ära och välfärd för
landet.
Telegrafnyheter.