slutet. Utrikes-Nyheter. Frankrike, Den bekante markis de Boissy, som alltid gör uppseende när han yttrar sig, har åter upptagit nära ett helt plenum i senaten med ett tal. Dan hetlefrada, qvicke, man i fördomar fångne markisen är allt för mycket fransman och hvad han säger. isynnerhet såvidt detrör England, det parlamentariska styrelsesättet, farhågorna för tronens bestånd. till och med hans religiösa. fördomar uttrycker alltför noga en stor del af hans landsmäns mening, att ej hans ord skulle förtjena ett visst afseende. Senaten mottog hans utgjutelser på många ställen med missnöje; men han uppfattade det, och måhända med rätta, såsom bifall, och då presidenten menade att församlingen ingaJunda höll med honom, så svarade han: Nej icke här, men då vi lemnat detta rum, skola de säga att jag talat förträffligt, men något för länge. Som vanligt påstod sig markisen vara en trogen undersåte, men en tänkande bonapartist, och i denna egenskap gaf han regeringen det rådet att heldre i dag än i morgon skrifva på sin fana: Skydd för påfvens verldsliga makt; uppsägelse af handelsfördraget med England; återställande af den parlamentariska styrelseformen (oro), — magiska ord, som skulle till regeringen återföra alla dem, som nu vända sig ifrån henne, och hvilka äro af den beskaffenhet att den ojemförligt öfverlägsna majoriteten inom Frankrike skulle flyga till det banctr, hvarpå de funnes skrifna. Tal. menade vidare att ingen tron mera kan stå fast. som icke stödjer sig på ett parlamentariskt statsskick, ja att ingen krona mera skall gå från far till son annat än i kraft af parlamentariska institutioner. — På dessa ord följde ett sorl af ovilja; presidenten afbröt talaren,! erinrade honom om sin ed och beskyllde honom för att angripa författningen. Efter en längre ordvexling böjde sig markisen för presidentens vilja. Han gillar åtskilligt i adressförslaget, men vill också tadla det han icke tycker om. Man hade kallat honom en oppositionsman, men han vill visst icke omstörta utan tvertom understödja. Tillåt mig, fortfor han, att påminna om det förflutna. Hvem störtade restaurationen? Jo personer som voro mera konungska än konungen sjelf. Jag är bonapartist, men hyser likväl den åsigt att om man vill utgöra ett stöd, man icke får vara ett rör, utan måste vara en jernstång. Man upprätthåller ingenting med smicker och bugningar, utan genom att hålla sig styf; då kan man utgöra ett stöd. Det behagar icke markisen att kejsaren talar om oroliga hufvuden. Dethade också Ludvig Filip gjort en gång i ett trontal; men det var också hans sista. Hvad mig angår, säger markisen, så är jag orolig, och jag är icke den ende. Jag finner i trontalet några påståenden som jag anser oriktiga. Det kommer derafatt kejsaren icke vet allt; ingen upplyser honom, utan man för honom genom tystnad eller smicker bakom ljuset. Markisen talar derefter om franska och engelska flottornas möte i Cherbourg och den konstlade entusiasmen der. Om Frankrike förenade Belgien med sig, skulle ingen makt kunna motstå det. Frankrike måste understödja feniansrörelsen i Irland, ty ett uppror der är lika berättigadt som i Polen. England har inkallat Mazzinis och Orsinis vän och bankir (Stausfield) i ministören, och detta är ingalunda något vänskapsbevis, utan snarare ett skurkstreck mot Frankrike. Kejsaren hade haft alldeles rätt att beklaga Lincolns död, men han gjorde orätt i att sörja öfver konung Leopold, ty denne hade alltid varit Frankrikes oförsonligaste fiende. — Markisen genomgick derpå Leopolds lefnad, för att ådagalägga hans 52-åriga fiendskap mot Frankrike. Då en fiende till mitt fädernesland dör, sade han, så sjunger jag ett Te Deum. Hvad Mexiko angår, så önskar markisen att fransmännen måtte komma tillbaka derifrån så snart som möjligt. Det är det enda medlet, påstår han, att hindra kulan från att bli en bomb, farligare än den Orsini slungade. Muarkisen önskar Italien ett långt lif, men råder det att icke lita för mycket på regeringarnes erkännanden, helst det i våra dagar tillåtes den starke att uppsluka den svage. Derför vill han också att Frankrike skall törstora sig, för att icke bli för litet. Ordet neutralitet är nu mera betydelselöst, och derföre måste Frankrike utvidga sig; det måste taga Belgien. — Vidare kommer markisen in på romerska frågan (utger sig för en sträng papist), på kapitlet om Algier (tadlar att kejsaren vill förena koranen med evangelium), ogillar att man betalar en årlig pension åt de kristnes bödel Abd-el-Kader, och ifrar mot handels-fördracet med England. Han vill låta förklara England i bann af de civiliserade folken. Derefter följer ett häftigt angrepp på prins Napoleon, hvars bekanta korsikanska tal han kallar ett upproriskt manifest, hvarpå markisen slutar med dessa ord: Jag uppträder såsom en varnare. Hvad som tillintetgör suveränerne, är just att man ständigt ger dem rätt. Troheten består ej i att jemnt sprida rökelse, utan att kalla godt hvad som är godt, och dåligt det som är dåligt, samt sålunda utpeka den väg som leder till ära och välfärd för landet. Telegrafnyheter.