försöka det. (Hör, hör!) Försöket är nu gjordt och har lyckats. De östra provinsernas kriminalsenat inom öfvertribunalet var vunnen för regeringen, men för att kunna öfverrösta den Rhenska kriminalsenaten och få majoritet, förstärktes tribunålet med ett par tillförlitliga extra-bisittare, utsedde af presidenten Uhden, och regeringen fick sålunda majoritet med en röst. (Hör, hör!) Denna eida röst var tillräcklig för att ur kraft försätta e1 grundrättighet i författningen, detta i stridighet .1ned alla förr tillfrågade domstolars och sjelfva ötvertribunälets förra beslut. lIrr ministrar kunna triumfera öfver sin seger; men må de behänga sina domare med preussiska statens alla ordnar, deras stjernor kunna icke skyla de sår, hvilka desse män inför samtid och efterverld slagit sin egen ära (lifligt, allsidigt bifall), och ej blett sin, utan ock sitt fåderneslands ära. (Hör, hör! Förnyadt lifligt bifall.) Hr justitieministern önskade, att vi skulle uppskjuta denna diskussion, tills ordalydelsen af öfvertribunalets motivering och dom blifvit bekant, och menade, att vi annars strida i mörkret. Men skulle vi vänta, tills beslutet framlades för oss, så skulle vi troligtvis aldrig få se det, så länge vi äro här (ganska riktigt!) Det är omöjligt att tiga, när denna kammares rättigheter kränkas, och så öfverlemna oss åt slumpen och godtycket. Saken sjelf är notorisk genom justitieministerns vittnesbörd; på motiveringen behöfva vil icke vara nyfikna, ty att advocera öfver den klara ordalydelsen af 84 är en skymf mot det sunda menniskovettet; justitierådet v. Ammon, en at preussiska statens mest vördnadsvärde jurister, paragrafens ursprunglige författare, tillbakavisar ock de nu uppställda distinktionerna, såsom ovärdiga en hederlig man. Enligt generalkrono-åklagarens nuvarande åsigt betyder 8 84 ingenting mer än: för sådane yttranden, som i sig sjeliva icke äro straffbara, få icke heller deputerade bestraffas... (Hör, hör!) Mine herrar, det gifves en den onda viljans sofistik, inför hvilken ingenting består (ganska sannt!) — (Sedan talaren regogjort för den praktiska nödvändigheten af full diskussionsfrihet inom en folkrepresentation; påpekat, huruledes de missbruk, som deraf kunna uppkomma, upphäfvas genom sjelfva diskussionsfriheten, och framhållit, att i sjelfva det kejserliga Frankrike de deputerades ttrandefrihet icke blifvit antastad, ehuru ännu föridet år en deputerad offentligen kallat kejsarens tronbestigning för ett brott, fortfor han:) Preussens landtdag beror hädanefter afhr grefve Lippes (justitieministerns) nåd. Tänken eder intrycket, då en minister uppträder och förklarar, att han icke ämnar svara den föregående hr talaren, ty det skall kronoåklagaren efter cessionen ombesörja. Redan i går talade hr justitieministern nära nog i den tonen, då han hotade, att hr inrikesministern kunde komma hr justitieministern till hjelp och låta besätta denna sal med polis. (Hör, hör!) Han kan, när det faller honom in, låta häkta en deputerad på talarestolen, såsom gripen på bar gerning. (Sannt! Munterhet, rörelse.) Mine herrar, kunde man under sådane förhållanden ännu tala om uppfyllelsen af lagstiftande funktion? — Man har sagt att vårt andragande utgör ett ingrepp i domaremakten, och att vi under alla omständigheter hafva att underkasta oss en domstols beslut. Denna uppfattning är oriktig. Rättsstaten kräfver aktning för hvarje statsmakt, men för hvarje statsmakt inom dess befogenhetsområde och icke vidare. Vi hafva att respektera domaremaktens skrankor, men domaremaktens också våra. Anse verkligen hrr ministrar öfvertribunalet oinskränkt befogadt att tolka och genom utslag stadfästa betydelsen af författningens paragrafer, oberoende af öfriga statsmakter? Om tribunalet, trots den i författningens 43 åt konungen garanterade oantastligheten, förklarar honom i vissa hänscenden antastlig, kallar honom till en ransakning eller fäller en straffdom öfver honom, skulle då den mest inbitne dyrkare af domaremakten antaga, att regenten bör underkasta sig en sådan behandling? Jag säger nej! Men 8 43 är icke heligare än s 84 (bravo! ganska sannt!); de stå i samma författning, förutan hvilken ingen rätt gifves hvarken för kronan eller folket. (Bifall.) Ville domaremakten göra sina utslag gällande vare sig mot S 43 eller 8 84, så vore dess åtgärder icke längre ett utflöde af domaremakten. utan af revolutionärt våld (stormande bifall), af våld, hvaremot sjelfhjelp är en rättighet. (Bifall.) Vår protest kan väl i närvarande ögonblick ingen faktisk kraft hafva, men vi skola återkomma till denna protest. Förebråelsen, att den uppmuntrar embetsmännen till olydnad, rörer embetsmännens lydnadspligt, och denna fråga förtjenar undersökas. (Talaren citerade åtskillige statsrättslärare, som förklara, att embetsmannens lydnad aldrig får vara obegränsad; tvärtom är motstånd mot lagvidriga befallningar embetsmannens både rätt och pligt; R. v. Mohl säger: .Skurk är den embetsman, som för sin embetslön säljer sig åt orättrådigheten.Y Talaren fortfor:) De sista åren hafva visat, att vår författning saknar de nödvändigaste skyddsmedeln. Men landets rättstillstånd får icke för alla tider sålunda vara öfverlemnadt på nåd och onåd åt de på hvarandra följande styrelserna. Nu måste vi upprätta ett råmärke och för ogiltigt förklara hvarje angrepp på författningen, från hvilken sida det må komma. Sedan, när tiden är inne, skola vi nog gifva kraft åt vårt beslut. Detta är nu den enda utvägen. Tänkte vår regering något litet på vår stats framtid, då måste hon sjelf blifva rädd för sin egen sista framgång. Det är sådana angrepp som skaka det närvarande och förvirra framtiden. Regeringen