uppstaplade dess innehåll på bordet. Han otef
bländad vid åsyven af allt guldet. Förut hade
hån aldrig föstav minsta vigt vid denna Ta
förmögenhet, som 1 förhållande till markis Re-
ginalds rikedom var att ause såsom en droppe
1 hafvet. Han började nu räkna pengarue;
summan befanns uppgå till fyrtio tusen francs.
Detta var en bagatell för den som drömt om
tre hundra tusen franes i årlig rönta; men ä
andra sidan var det icke gerua möjlikt att med
en så pass stor summa dö af hunger, annu på
någon tic åtminstone. För öfrigt hade Rol
juveler; men han sökte icke göra sig reda för
deras värde, emedan det var hans mening att för
all framtid bibehålla dem till minne at Reginald.
Vär hjelte nedlade åter allt sitt guld i kapp-
säcken och satte denna invid sin säng. Sedan
han derpå förvissat sig om att pistolerna voro
laddade, lade han sig och insomnade snart.
Han sof lugnare än han hoppats, och när ham
vaknade, vår morgonen redan långa framskri-
den. Han steg genast upp, klädde sig, intog
en lättare frukost och fortsatte derefter sin res
Enligt hans beräknivg skule färden fill Pario
upptaga fyra dagar; han ville nemligen icke
alltför mycket öfveranstränga sig sjulf eller siu
häst. Under vågen hade han således god tid:
till att begrunda sin ställning för det närvaran.
de och uppgöra planer för framtiden. Bland:
annat frågade han sig huru han lämpligast skul-
le använda sina fyrtio tusen francs. Kfter myc-
ket funderande kom han till den slutsatsen, att.
det klokaste vore att köpa en underlöjtnants-
fullmakt och i likhet med yngre söner al för-
näma familjer egna sig åt kronans tjenst. Vis
veta mer än vil, att vår hjelte hade fallenhet.