han utanför värdshuset Tre kronor i Abbeville.
Stalldrängarne togo genast hand om Bayard,
och Rolf tillsade dem att se noga om det ädla
djuret; som stolt kråmade sig, churu drypande
af svett till följd af det häftiga loppet. Den
unge mannen tog sjelf lös kappsäcken, som
inneslöt han förmögenhet. Ilan lade den på
axeln och gick iu i värdshuset för att be-
ställa et rum och tillsöga om att genast
få qvällsvard. Vi veta att Rolf icke aållenast
var en utomordentligt vacker yngling utan äfven
exde någonting mäkta förnämt i hållning och
sätt. Också skyudade värd, värdinna och tjenst-
folk att passa upp på honom, ehuru rikare och
högre uppsatta personer på den tiden sällan
färdades, utan att vara äåtföljda af minst två
lakejer. Inom några minuter var det bästa
rummet i värdshuset stäldt i orduing för hans
räkning. Som det var kyligt om aftnarne, upp:
tändes en dugtig brasa i eldstaden. Under tiden
hade kökspersonalen brådtom att ästadkomma
den beställda qvällsmåltiden.
Rolf var sorgsen; men han var ung iänuu.
Det gladde havs sinne att se den uppmärksam-
bet, man egnade honom; och hungrig som han
var, erfor han en känsla at välbehag, då stek-
ångorna från köket trängde upp i hans rum
och trälffude hans Inktorgan. Han hade gifvit
befallning om att bli serverad på sin kammare,
och ändamålet med denna anordning var att
han skulle slippa skiljas från sin skatt. Snart
var måltiden uppdukad. Värden hade öfver-
träffat sig sjelf; och de rätter som framsattes
för Rolf, voro riktiga mästerverk i kokkonsten.
När den ynge mannen slutat äta, drog han
för rigeln på dörren, öppnade kappsäcken och