SAO ERAN NOV II SS SIE LEE
dubbel tunga för folket. Tandtdogens nedra kam
mare, de valda fullmäktige, hatva med ett mod oci
en härdighet, hvartill sällan något lands repre
sentation visat motstycke, vägrat sitt bifall till
kounnugens förslager till försvarsväsendets om-
bilduivg; och när konungens regering år efter
anvuat användt öfverskotterna på statsiukomsierna
till att bekosta förökningar I armen, bar landt-
dagen slutligen vidtagit den utvägen att icke
votera någon budget. Nonnugen har gång på
gång upplöst landtdagen och lätit anställa Hva
val, I hopp att landet skulle skicka mera med-
görliga ombud. Men landet här tvärtom skic-
kat till nästa Jandtidag allt flere motståndare
till konungens planer, oaktadt regeringen med
I både lock och pock sökt leda valen till mot-
satt utgång.
Under tiden har regeringen äfven förtryckt
och förföljt pressen för art om möjligt tysta
den. Det har icke lyckats. Tidningsredaktörerna
plikta elier låta sätta sig i fängelse, men uttala
ändock den mening, som de flesta af deras
läsare dela. Om de ej vägat sjelfva uttala
somliga saker, som skulle varit olägliga för re-
gerliugen, så hafva de tryckt representanternas
I furanden i kanumaren, i hvilka desse bevisat
huru olagligt regeringen ofta förfarit.
Regeringen har då funnit det nödigt att söka
qvälva Ifva representanternas yttranderätt.
Den har låtit en tillfälligt hopkommen majori-
tet I högsta domstolen förklara, i tydlig strid
mot grundlagens 84 paragraf, att representanter
kunna ställas till ansvar för sina yttranden i
kammaren. Om denna förklaring blefve be-
ständande skulle regeringen snart kunna häkta
hela kammaren och sedan göra hvad den beha-
gade med folket.
Så snart högsta domstolens förslag blef be-
kant föreslog representanten JIloverbeck att kam-
maren skulle protestera mot denna resolution
såsom — grundlagsstridig. — Alla de förnämsta
landidagsmännen yttrade sig instämmande häri,
oaktadt justitieministern gillade högsta domsto-
lens resolution.
Denna resolution gällde i första rummet landt-
dagsledamoten Zwesten (rådman i Berlin, en
högt ansedd man). Han var nemligen afrege-
ringen åtalad för ett yttrande 1 kammaren,
Uuderdomstolarne hade förklarat att de icke
kunde handlägga åtalet förrän kammaren lem-
nat sitt samtycke dertill. Regeringen drog sa-
ken under högsta domstolens pröfning, och
denna öfverrätt förklarade, som sagdt, att en
represeutant kan ställas till rätta utan sina
kamraters medgifvande.
Denue hr Twesten afgaf nu under öfverlägg-
ningen om protesten följande yttrande, hvilket
klart framställer och utreder det förhållande,
som enligt dagens telegrammer kanhända kom-
mer att föranleda ett utbrott i Preussen:
Icke ehuru, utan just emedan jag är person-
ligen inblandad i denna sak, tager jag i denna
angelägenhet ordet, ty jag anser det fullkomligt
berättigadt att hålla ett tål pro domo (för eget
hus och härd), om ock under nuvarande omstän-
digheter deraf kan blifva ett tal contra domum
(mot eget hus och härd). Mina herrar! Då jag
erinrar mig yttrandena i herrekammaren, när man
der förlidet är drog denna sak inför sitt forum,
och der man i afseende på mig och professor Gneist
begagnade sig af uttryck sådane som fanatiska,
skamlösa, rysvärda yttranden (munterhet), lögner
och smädelser, gemenheter och nedrigheter, (hör.
hör!):; då jag vidare erinrar mig, huruledes man
personligen sökt skrämma mig med hotelser om
rättsvidrigt våld — så må det väl vara mig tillå-
tet i dag uppträda något hänsynslöst och bortlägga
vanliga och öfliga konsitllerationer. (Bifall.) Jag
vill och måste i dag hålla mig till personer och
nämna namn, icke för att dymedelst förskaffa mig
YR BR LPO APR BROMAN SUNNE TUNT FYND PE NOR FYN RSA be ARP OARARNATDETNENE NT OO ER —— OA TRI