Olof Strandberg.
Dagens nummer af Illustrerad Tidning (den
gamla) innehåller ett väl träffadt porträtt af den
sångare, som i förrgår var dagens hjelte. Vid
detta porträtt äro fogade några biografiska upp-
gifter, dem vi taga oss friheten låna:
Olof Strandberg är född i Pomern. Fadern,
teologie licentiat, sedermera prost och kyrko-
herde i Hammars församling i Nerike, var känd
för den höga och starka tenor, som många ännu
unga personer hört både från altaret och i sa-
longen och som blef sonens skola och väl för-
valtade arf.
År 1836 tog Sirandberg studentexamen i Up-
sala och sjöng der, liksom sedermera i Lund,
såsom han sjelf säger, mycket såväl på konser-
ter som i qvartetter, inomhus och på gatorna.
Vid universitetet tycks Straudberg ha varit lik-
som ett Eris-äpple, utkastadt för att utså tve-
drägt och strid emellan sånggudinnorna och
Minerva; men när vi återfinna honom i Lund,
dit han begaf sig 1838, var segern afgjord till
de förras fördel, enär det at kompositören Otto
Lindblad fängslade krigsbytet för alltid lades
till sånggudinnornas fötter såsom en slaf, dock
med en herrskares makt. Strandberg yttrar att
bekantskapen med Lindblad och dennes då kom-
ponerade qvartetter var en stor vinst för hans
musikaliska bildning. .
År 1840 lyckades det krigsrådet Forsberg att
ifrån den presterliga banan, åt hvilken den unge
sångaren tänkte egna sig, värfva honom för
kungliga teaterns räkning. Perspektivet af ett
indrägtigt pastorat med den landtliga kyrkan
fick ge vika för triumferna inom konstens skim-