Olof Strandberg. Dagens nummer af Illustrerad Tidning (den gamla) innehåller ett väl träffadt porträtt af den sångare, som i förrgår var dagens hjelte. Vid detta porträtt äro fogade några biografiska uppgifter, dem vi taga oss friheten låna: Olof Strandberg är född i Pomern. Fadern, teologie licentiat, sedermera prost och kyrkoherde i Hammars församling i Nerike, var känd för den höga och starka tenor, som många ännu unga personer hört både från altaret och i salongen och som blef sonens skola och väl förvaltade arf. År 1836 tog Sirandberg studentexamen i Upsala och sjöng der, liksom sedermera i Lund, såsom han sjelf säger, mycket såväl på konserter som i qvartetter, inomhus och på gatorna. Vid universitetet tycks Straudberg ha varit liksom ett Eris-äpple, utkastadt för att utså tvedrägt och strid emellan sånggudinnorna och Minerva; men när vi återfinna honom i Lund, dit han begaf sig 1838, var segern afgjord till de förras fördel, enär det at kompositören Otto Lindblad fängslade krigsbytet för alltid lades till sånggudinnornas fötter såsom en slaf, dock med en herrskares makt. Strandberg yttrar att bekantskapen med Lindblad och dennes då komponerade qvartetter var en stor vinst för hans musikaliska bildning. . År 1840 lyckades det krigsrådet Forsberg att ifrån den presterliga banan, åt hvilken den unge sångaren tänkte egna sig, värfva honom för kungliga teaterns räkning. Perspektivet af ett indrägtigt pastorat med den landtliga kyrkan fick ge vika för triumferna inom konstens skim