3 öd OR
. .
Rätteg.- och polisnyheter.
Små bedragare. Ett par 10-åriga pojkar, som
sått omkring med en tiggarlista, hvilken den ena
af dem skrifvit i sin moders namn och hvari san-
ningslöst uppgifves att hon är enka med fem små
barn samt att mannen för ett år sedan dränkt sig,
hoppade i går uti galen tunna, i det de i sitt tig-
sarärende uppkommo till en af öfverkonstaplarne
vid detektiva polisen i hans enskilda bostad. Poj-
karne, af hvilka den ena för icke längesedan var
tilltalad för snatteri, togos af honom i förhör och
måste dervid erkänna bedrägeriet, hvarefter, de
medfördes till poliskammaren. Der vidhöllo de,
som lyckats narra till sig omkring 7 rdr, sitt er-
kännande, men fingo, af brist på plats å arbetshu-
set, tillsvidare vistas på fri fot. (A.B)
Svensk äfventyrare i Danmark. Under sist-
förflutna höst föröfvades i Randers på Jutland och
trakten deromkring åtskilliga inbrottsstölder, hvilka
förorsakat orv och bekymmer, men enligt Randers
Avisv har man genom polisens och i synnerhet po-
litifuldmäktig Soelbergs ansträngningar lyckats kom-
ma gerningsmannen på spåren, en svensk dräng
Jöns Rasmusson, som år 1856 kom till Danmark
och sedan trenne gånger varit utsatt för rättvisans
efterspaningar, tills han nu blifvit gripen. Denne
brottsling har på en kort tid utvecklat en stor, när
stan storartad verksamhet såsom tjuf. Det är
nemligen upplyst, att han (dömd vid underrätten,
frikänd af öfverrätten, men derefter dömd af höie-
steret för olagligt innehafvande af stulet gods), se-
dan han undergått ett års arbete på Vridslöselille
korrektionsinrättning, den 14 juli 1865 lösgafs och
af Köpenhamns polis hemskickades till Sverige,
men att han efter ett par dagars vistande i Malmö
åter begaf sig till Köpenhamn, derifrån till Aar-
huus och vidare till Banders. Här gjorde han in-
brott natten mellan den 20 och 21 juli på Amstrup-
gården, natten mellan den 21 och 22 juli hos en
köpman i Randers, der han hade tjenat, och sam-
ma natt hos en annan köpman i staden, der han
likväl icke fick något, emedan en handelsbetjent
vaknade vid ljudet af en sönderslagen fönsterruta
och steg upp, så att tjufven blef störd i sitt före-
hafvande. Nu begaf han sig till Kolding, der han
matten till den 28 och 29 juli gjorde inbrott hos
en man, hos hvilken han förut hade arbetat. Der-
ifrån begaf han sig till Aarhuus, sedan till Ran-
ders och Mellerup, hvarest han natten mellan den
31 juli och 1 augusti gjorde inbrott på ett ställe,
der han hade tjenat; derefter återvände han till
Aarhus, hvarifrån han afseglade med ett ångfartyg
till Köpenhamn och vidare till Malmö, dit han an-
lände med tvenne stora packor, förmodligen de vid
inbrotten stulna sakeraa, som bestodo af gångklä-
der, linne samt något silfver och penningar. Den
4 augusti förskaffade han sig på sin hemort i när-
heten af Malmö — för att icke blifva ansedd som
lösdrifvare — en ny dop- och konfirmationssedel
samt ett annat prestbetyg, hvarvid han uppgaf att
de äldre betygen blifvit uppbrända. Nu återvände
han till Köpenhamn och derifrån med ett ångfar-
tyg till Jylland, der han gick i land vid Udbyhöi,
af fruktan för att blifva gripen i Randers. Natten
mellan den 7 och 8 augusti gjorde han inbrott i
Hvedsteen, först hos en man hos hvilken han tje-
nat och som han tvenne gånger bestulit, men der
han likväl nu blef störd, och sedan i en annan
gård, der han tog en del kläder. Med dessa saker
Degat han sig nu till Randers och infann sig föl-
jande morgon hos marschandiser Steenseen för att
åna penningar på dem. Denne visste emellertid,
att polisen eökte efter Jöns Rasmusson, och här
blef han gripen och arresterad. Han gjorde visser-
Jigen ett försök att rymma, men greps ånyo. Jöns
Rasmusson har nekat till stölden och förklarat, att
han fått de hos honom funna föremålen af en obe-
kant person, som han förut träffat och umgåtts
med, Lyckligtvis är denna förklaring så orimlig,
att den icke kan annat än förkastas, och dessutom
bevisa så många andra omständigheter att han be-
gått stölden, att han knappast kan undgå ett fler-
årigt tukthusarbete. För öfrigt har han stundom
icke velat svara domaren vid förhören. En gång
har han låtsat sir vara döf och så hes, att han
icke kunde tala. Äfven kan anföras som ett rätt
karakteristiskt bidrag, att likasom han en gång
förut varit nog fräck att, sedan han begått en stöld
på ett ställe, der han tjenade, skrika att han sett
en tjuf vid fönstret, för att afvända misstankarne
från sig sjelf, ochi en annan gång skickat de stulna
sakerna med en forman till Kolding, så har han
äfven denna gång varit nog djerf, att, då han den
1 augusti återkom till Aarhuus med de i Mellerup
stulna sakerna låta genom trumslag i Aarhus efter-
lysa en packe tyg, som han förut stulit i Kolding
och som han den 31 juli lemnat från sig i Aaar-
huus, utan att nu kunna påminna sig eller finna
stället. Han fick packen och afreste med den till
Köpenhamn och Sverige,