Hr Blanches anförande i borgareståndet vid diskussionen om utvidgad rätt för qvinnan. Denna fråga, om ingenting mindre än ett försök till återställandet af den rubbade jemnvigten inom menniskoslägtet, har utskottet lika vackert som öfvertygande behandlat. Men med dess betänkande följer en reservation af 17 ledamöter, 8 af adeln, 9 af presteståndet, och hvilken talaren anser sig böra bemöta. Om det redan är mycket vågadt att på förhand antaga qvinnans oduglighet eller olämplighet för befattningar, hvari hon ännu ej försökt sig, så är det det ännu mera då det gäller sådana yrken, deri hon försökt och lyckats. Om hon förr förklarats oduglig för juridiken, enär dertill ansetts erforderligt det isolerade förstånd, hvarom reservanterna tala, eller ett förstånd skildt från känsla och fantasi, så blef väl förhållandet nägot annorlunda från den stund billighetskänslan, cisom ett förmildrande väsen, inrymdes i våra strafflagar, ty der, dit en mäktig känsla en gång trängt, der kan nog känslornas bästa representant en dag följa efter. Talaren hade hört gamla domare försäkra, att de gerna skulle emottaga fruntimmer såsom biträden vid protokollet. Men när man anser qvinnan omöjlig äfven för andra s. k. stränga vetenskaper, då glömmer man hvad qvinnan jemväl 1 den riktningen uträttat. Man glömmer bland andra den ädla Hypatia, som i Alexandria vid början af femte seklet höll sina berömda föreläsningar både i filosofien och matematiken. Men det fauns naturligtvis reservanter äfven på den tiden, och den förnämste af dem, biskop Cyrillus, gick ända derhän i sin reservation, att han upphetsade en hop kristen pöbel emot föreläserskan, och en dag blef denna kunskapsrika och älskliga qvinna bokstafligen sliten i stycken på Alexandrias gator. Vidare har man inom den rena matematiken Maria Agnesii Italien och Sofie Germain i Frankrike, under det man i Sverge bland alla dess professorer i samma vetenskap knappast kan uppleta ett namn, jemförligt med de förras. Inom filosofien behöfde man plocka ihop rätt många filosofer från våra begge universiter, för att väga upp en enda qvinna, madame Staöl, och Sverge hade ju en drottning Kristina, som tillbragte flera timmar af dagen under samtal med Cartesius, grundläggaren både af den ny: filosofien och af den nyare uppfattningen af matcmatiken. Går man slutligen till statskonsten, så vet man att om qvinnan, såsom ledarinna