Hr Blanches anförande i borgare-
ståndet vid diskussionen om
utvidgad rätt för qvinnan.
Denna fråga, om ingenting mindre än ett
försök till återställandet af den rubbade jemn-
vigten inom menniskoslägtet, har utskottet lika
vackert som öfvertygande behandlat. Men med
dess betänkande följer en reservation af 17 le-
damöter, 8 af adeln, 9 af presteståndet, och
hvilken talaren anser sig böra bemöta. Om
det redan är mycket vågadt att på förhand antaga
qvinnans oduglighet eller olämplighet för be-
fattningar, hvari hon ännu ej försökt sig, så
är det det ännu mera då det gäller sådana
yrken, deri hon försökt och lyckats. Om hon
förr förklarats oduglig för juridiken, enär dertill
ansetts erforderligt det isolerade förstånd, hvar-
om reservanterna tala, eller ett förstånd skildt
från känsla och fantasi, så blef väl förhållandet
nägot annorlunda från den stund billighetskän-
slan, cisom ett förmildrande väsen, inrymdes i
våra strafflagar, ty der, dit en mäktig känsla
en gång trängt, der kan nog känslornas bästa
representant en dag följa efter. Talaren hade
hört gamla domare försäkra, att de gerna skulle
emottaga fruntimmer såsom biträden vid proto-
kollet. Men när man anser qvinnan omöjlig
äfven för andra s. k. stränga vetenskaper, då
glömmer man hvad qvinnan jemväl 1 den rikt-
ningen uträttat. Man glömmer bland andra
den ädla Hypatia, som i Alexandria vid början
af femte seklet höll sina berömda föreläsningar
både i filosofien och matematiken. Men det
fauns naturligtvis reservanter äfven på den tiden,
och den förnämste af dem, biskop Cyrillus, gick
ända derhän i sin reservation, att han upphet-
sade en hop kristen pöbel emot föreläserskan,
och en dag blef denna kunskapsrika och älsk-
liga qvinna bokstafligen sliten i stycken på
Alexandrias gator. Vidare har man inom den
rena matematiken Maria Agnesii Italien och Sofie
Germain i Frankrike, under det man i Sverge
bland alla dess professorer i samma vetenskap
knappast kan uppleta ett namn, jemförligt med
de förras. Inom filosofien behöfde man plocka
ihop rätt många filosofer från våra begge uni-
versiter, för att väga upp en enda qvinna, madame
Staöl, och Sverge hade ju en drottning Kristina,
som tillbragte flera timmar af dagen under sam-
tal med Cartesius, grundläggaren både af den ny:
filosofien och af den nyare uppfattningen af matc-
matiken. Går man slutligen till statskonsten,
så vet man att om qvinnan, såsom ledarinna