meddela om den äldre Höglunds försvinnande samt blef med anledning deraf förekallad och uppgaf sig vara skomakaremästaren Carl Cederbom. Ian berättade, att han samma afton Höglund försynnnit från sitt hem, klockan mellan 8 och 9, befunnit sig inne å en restauration vid Tjärhofsgatan, då Höglund den äldre dit inkommit. Han hade varit likblek och sett så förstörd och besynnerlig ut, att Cederbom deraf föranledts att fråga: Hvad i Herrus namn går åt dig? Dertill hade Höglund genmält: Jo, i dag ville de djeflarne sluka mig, men det skall ej lyckas dem. Höglund hade derefter bjudit Cederbom på ett glas punsch, dervid yttrande: Kom och drick ett glas med mig; det är kanske det sista glaset jag dricker Cederbom hade förvånats öfver Höglunds besynnerliga beteende, så ovanligt mot hans annars ständigt lugna sätt, och ytterligare frågat honom om han tänkte dö så snart? ,Ja, det kan hända! hade Höglund gifvit till svar. Efter en kort stunds sammanvaro hade Höglund, hvilken i sällskap haft en ung, bättre klädd mansperson, hvilken Cederbom ej kände, aflägsnat sig, och hade ett par andra i restaurationsrummet innevarande personer efter hans bortgång till Cederbom yttrat sin förvåning öfver Höglunds konstiga beteende och virriga utseende, hvilket de tillskrefvo att han hade druckit för mycket. Dagen efter hade Cederbom, som sändt bud hem till Höglund, för att höra huru det var med honom, erfarit, att han ej om natten vistats i hemmet. Någon vidare upplysning kunde Cederbom ej meddela. FLanrdsorten. Sträng tillämpning af strafflagen, angående äreröriga beskyllningar. En bonde, Erik Jonsson i Frosta, Gnarps socken i Helsingland, hade vid midsommarstiden förlidet år tagit sig ett bastant rus af bränvin och derpå lagt sig i godan ro:att sofva vid sidan af den genom socknen löpande allmänna landsvägen utmed en smedja. Ur denna ljufva slummer blef han plötsligen väckt af ortens länsman S. M. Pira, som kom åkandes förbi samma ställe. Härötver förtretad, utfor bonden i otidigheter och otillbörliga tillmälen mot länsmannen, hvilken han kallade för tjt yko, stjuf,, hvarjemte bonden till länsmannen yttrade du harstulitaftmig,, samt af länsmannen tillspord, hvad han af honom stulit, svarade: Inte har du varit hem och stulit, men du har stulit genom papper... På länsmannens anmodan hade 2:ne i smedjan sysselsatte arbetare utkommit på vägen och åhört oqvädena. Imelertid blef bonden at länsmannen lagförd vid häradsrätten, då han, efter 2:ne gångers frånvaro, förklarade, att han vid tillfället varit iså öfverlastadt tillstånd, att han ej kunde erinra sig hvad som dervid sig tilldragit. Uti afkunnadt utslag den 11 sistl. ja nuari dömde Bergsjö Tingslags häradsrätt, under åberopande af 16 kap. I samt 18 kap. 158 strafflagen, bonden att för smädliga och ärekränkande yttranden hållas till fängelse i tre månader samt att för fylleri böta tio riksdaler jemte erläggande af ersättningar till hörde vittnen. RARE SE 4 kB ve BURRE BE RNE TRE JUDE SEN LARSEN SITE SN INTRO MDF RV ENT 5 NASN SRS ANNAT