ägarne emellan efter då grunder, som i skiftes-
stadgan föreskrifna finnas, teckna besvärshänvis-
ning och utgifva det ena exemplaret till jordegarne
samt af de 2 öfriga, begge försedde med gode mäns
eller jordegarnes bevis, att de sistnämnde ett lika
lydande exemplar erhållit, bilägga det ena exem-
plaret vid förrättningsprotokollet och sedan det
andra med karterenovationen till general-landtmä-
teri-kontoret.
Men Zettergren har icke hållit eller afslutat
någon landtmäteri-förrättning, utan blott biträdt
ägodelnings-rätten vid dess förrättning; — kostna-
derna skola, såsom i det föregående är sagdt, för-
delas efter hvad lag, rörande betalning för härads-
syn föreskrifver och således icke efter de i skif-
tesstadgan bestämda grunderne; — Zettergren kan
icke utgifva det ena exemplaret tilljordägarne och
få bevis å de 2. exemplaren, att ett likalydande
exemplar blifvit tillstäldt jordägarne, utan att
med dem hålla sammanträde i Gode mäns
närvaro, dertill han icke är lagligen berättigad
och som, om det hålles, åtföljes af anspråk på re-
sekostnadsersättuingar och dagtraktamenten, som
skola betalas — af hvem? — han har intet för-
rättningsprototokoll, hvarvid det ena exemplaret af
räkningen kan biläggas, och han har ej heller nå-
gon karterenovation, hvarmed det andra exempla-
ret af räkningen kan sändas till general-landtmä-
teri-kontoret.
Zettergren blifver dessutom, huru han än förfar,
nödsakad att, för utbekommande af sin fordran,
lagsöka jordägarne, derest de vägra betala; men
det heter uttryckligen i 23 8 af kungl. landtmäteri-
taxan, att handräckning till arfvodes utbekom-
mande ej må landtmätare lemnas, utan att han
styrker, att arfvodesräkning, på sätt i 20 8 sägs,
blifvit upprättad, — som är omöjligt efter
hvad redan är sagdt.
Med Zettergrens beklagansvärda öde för ögonen,
lära hädanefter alla kloka landtmätare undandraga
sig att biträda ägodelnings-rätter, under de hvarje-
handa förevändningar, som stå dem till buds och
hvilkas behörighet sällan kan kontrolleras. Derpå
måste många jordegare blifva lidande, Hvems är
skulden?
Denna fråga tyckes icke kunna framställas, obe-
märkt af både justitie-kansler och justitie-ombuds-
man. — Eller kanske skall det äfven nu, trots
dessa två väktare öfver lagarnes noggranna efter-
lefnad, gå på samma sätt, som då man kastar en
sten i sjön: den förorsakar litet buller, men sjön
sluter sig genast obevekligt öfver den kastade
stenen, som aldrig mera synes, och vräker derefter
obehindradt sina böljor emot samt undergräfver
allt mer och mer stranden af
Det sjuka samhället.