häktade qvinspersonen Christina Flodin, anklagad
att ha varit vållande till arbetskarlen Jacobssons
död. Flodin dömdes på grund af hvad i målet
förekommit att för uppsåtlig misshandel å Jacobs-
san, begången i hastigt mod utan afsigt att dräpa,
undergå sex månaders straffarbete.
Ett makalöst prejudikat för domare
och landtmätare.
Kommissions-landtmätaren C. A. Carlsson hade
den 14 nov. 1861 afslutat laga skifte å Buckarby
ägor, öfver hvilket 8 delägare hos Wåhla härads
ägodelningsrätt anförde besvär, beträffande grade-
ringen och skiftesläggningen, till följd hvaraf samma
rätt sammanträdde inom skifteslaget den 19 juni
1862 i närvaro af skiftesmannen och biträdd af
kommissions-landtmätaren C. R. Zettergren.
Rätten besigtigade de vidsträckta och till
beskaffenhet högst olika ägorna och ytt-
rade, att som ägodelnings-rätten hos sig stadgat
den öfvertygelse, att ändringar i skiftesplanen er-
fordrades, och dessa blifvit till beskaffenhet och
omfång provisionelt bestämda, ägodelnings-rätten
ansåg nödigt, att, före målets afgörande, den så-
lunda ifrågasatta förändrade planen blefve, med
tillämpning af de utaf ägodelnings-rätten beslutade
gradförändringar, uträknad af ofvannämnda, rätten
biträdande landtmätare, hvilken tillika öfver lämp-
ligheten af förändringarne borde afgifva utlåtande,
hvarefter rätten ville målet företaga.
Zettergren mottog på god tro rättens honom så-
Innda lemnade, högst mödosamma och besvärliga
uppdrag, uträknade ny skiftesläggning, afgaf det
äskade utlåtandet och fordrade i ersättning för sitt
besvär, enligt räkning, 775 rdr 40 öre.
Den 24 april 1863 sammanträdde ägodelnings-
rätten ånyo och meddelade hufvudsakligt ut-
slag, deri föreskrifves åtskilliga förändringar, bland
annat, i graderingen och skiftesläggningen. Beträf-
fande rättegångskostnaderna, förpligtades skif-
teslaget att gälda kostnaderna till rättens ordfö-
rande och ledamöter samt äfven skiftesmannen
Carlsson, men icke landtmätaren Zettergren,
utan han hänvisades att, för utbekommande
af fordrad ersättning, för sin på målets utred-
ning använda stora möda och tidspillan, tillställa
skifteslaget en med behörig besvärshän-
visning försedd särskild räkning, hvilken
delägarne lemnades öppet att i laga ord-
ning klandra efter befogenhet.
I fråga om kostnader för ägodelnings-rätt, inne-
håller 13 kap. 6 8 kongl. skiftesstadgan, att de skola
godtgöras af parterne, efter hvad lag, rörande be-
talning för häradssyn, föreskrifver,, och allmänna
lagen innehåller i 14 kap. 4 Jorda-Balken, att
sådan syn skall ske å kärandens kostnad, men
stannar på den, som domaren vid sakens slut
dertill skyldig pröfvar.
Kongl. skiftesstadgan anbefaller vidare i 18 kap.
23 8 Agodelnings-rätt, att ställa sig allmänna la-
gen till efterrättelse samt hvad för härads-ratt
föreskrifvet är, och det heter dels i 10 kap. 12 g
rättegångs-balken: Det, som af någon hufvud-
sak flyter, såsom skadestånd och rättegångs-
kostnad, med mera, dömes i den rätt, som i
hufvudsaken dömt,, samt dels i 24 kap. 3 8
samma balk: Om rättegångskostnad dömes
tillika med hufvudsaken.
Som nu ägodelningsrätten ostridigt dömde i huf-
vudsaken och, rättegångskostnaden var en följd
deraf, samt till denna kostnad hörde ej blott
den, hvilken rättens ordförande och ledamöter
samt skiftesmannen Carlsson förorsakade, utan äfven
den som uppkom i följd af den möda och tidspil-
lan landtmätaren Zettergren fått vidkännas jem-
likt ägodelnings-rättens beslut, så synes det
vara tydligt och klart, att samma rätt ock bordt
derom dömma.
En delegare Klagade hos Kongl. Maj:t öfver ägo-
delningsrättens utslag i flera afseenden och hemställ-
de, huruvida icke ägodelningsrätten oriktigt tförfarit,
då den, undandragande sig pröfningen af biträ-
dande landtmätaren Zettergrens ersättningsanspråk,
hänvisat till särskild rättegång derom.
Då målet föredrogs i högsta domstolen den 30
maj 1864, ansågo justitie-råden Leuhusen, Almqvist
och Wretman, att ehuru ägodelnings-rätten icke
bordt undandraga sig pröfningen af Zet-
tergrens ersättningsanspråk, likväl, och
då ägodelnings-rättens beslut, hvarigenom denna
fråga blifvit till särskildt utförande vid allmän
domstol hänskjuten, emot öfrige delegarne vunnit
laga kraft, läto justitieråden vid ägodelnings-rättens
yttrande härutinnan bero Högsta domstolens
fleste ledamöter åter, justitieråden Alexanderson,
Iggeström, Cramer och Adlercreutz, hade intet
att anmärka deremot, att ägodelnings-rätten undan-
dragit sig pröfning af Zettergrens ersättningsan-
språk, utan yttrade blott helt kort, att de funne
skäligt att vid egodelnings-rättens yttrande härom
låta bero.
Detta högst märkvärdiga prejudikat står attläsa
i Naumanns Tidskrift AZ 12 för år 1865 sid. 710 och
kan således icke, hvad man väl eljest skäligen
kunnat tro, vara fingeradt.
De tre justitieråden synas hafva varit af den
meningen, att om alla eller flere delägare klagat
ötver ägodelnings-rättens beslut, hvarigenom rätten
undandragit sig pröfningen af Zettergrens ersätt-
ningsanspråk och sålunda gjort sig skyldig till åsi-
dosättande af ofvan åberopade 88 i allmänna lagen
och skiftesstadgan, då skulle vid detta åsidosät-
tande icke fått bero, men att detta kunde få ske
nu, derföre att blott en delägare klagat. Är då
icke ens rätt lika helig, som fleras, och skall ej
hestämd lag efterlefvas, då blott en klagande har
densamma på sin sida?
De fyra justitieråden åter hafva helt enkelt fun-
nit skäligt att låta vid ägodelnings-rättens förbe-
rörde åsidosättande bero.
I 24 kap. 3 8 Rättegångsbalken stadgas: All
dom bör fästas på skäl och lag, och ej på god-
tycke., och sjette domare-regeln lyder sålunda:
Domaren skall grant veta lagen, der han efter
dömma skall; ty lagen skall vara honom för
en rättelse.
Det är ingalunda slut med ifrågavarande, verk-
ligt sorgliga sak, efter den sålunda skedda belys-
ningen af dess rent juridiska sidor, utan än
återstår att betraktas, huru landtmätaren Zetter-
gren skall kunna fullgöra det af högsta domstolens
pluralitet fastställda ägodelningsrättens beslut.
Detta innehåller, såsom vi ofvan sett, att han
skulle tillställa skifteslaget en med behörig be-
NA ET
Al a