kar, utgående från toppen af landfästena, å hvilka
sistnämnda bjelkar plattformen bildades, utskju-
ande öfver fallet omkring 25 fot från hvardera
stranden. In sträcka af cirka 80 fot fanns såle-
les i midten af fallet, der ingen ställning kunde
anbringas. Vid öfverförandet drogs regeln från
Wenersborgssidan medelst ett starkt betancourt-
gpel. fästadt å Rånnumsstranden, dels å rullar och
dels å en såpad bana, hvarvid den öfver fallet fritt
svätvande ändan uppbars af taljor, fastgjorda i
toppen af förutnämnda spiror.
id middagstiden voro förberedelserna slutade
och handtlangarne, hvilka arbetat strängt sedan ti-
digt på morgonen: lemnades några minuters rast
for erhållande af den extra förplägning bolaget be-
stod. Kl. 10 minuter efter 1 gats signal att allt
vw klart, och strax derefter började den långa
rida regeln att långsamt röra på sig i riktning åt
Rinuumsstranden; och efter några uppehåll med
anledning af det fuktiga vädret, som förorsakade
att de nya trossar, hvilka begagnades, snodde ihop
sis och slirade på spelen, var bron lyckligt förd
öfver elfven några minuter efter kl. 4 på eftermid-
uagen, hvilket tillkännagafs at ett ljudligt hurra,
äfverröstande forsens brus, af arbetare från andra
granden, hvaruti de närvarande af alla krafter in-
stämde.
Så var då den första regeln lyckligt öfver och
utan någon den ringaste olyckshändelse. Alla för-
sigtighetsmått hade visserligen träffats på förhand,
till förekommande häraf, men man kan ändå ej
vara nog tacksam mot Försynen, som hållit sin
skyddande hand öfver företaget, och ej nog beröm-
ma de djerfva och raska arbetare, hvilka ofta vår
gade sina lit på de slippriga ställningarne.
Vid major Adelskölds sida på ställningen såg
man under hela tiden öfverförandet varade tele-
grafkommissarien Traner, görande underliga tecken
i luften med armar och händer, hvilka från andra
stranden besvarades af telegrafkommissarien Ek-
vall. Vid förfrågan upplystes, att detta var elek-
triska tecken, medelst hvilka det var möjligt göra
meddelanden emellan major Adelsköld och inge-
niör Lindegren, då forsen der oj tillät signaler hö-
ras öfver elfven. Flaggor begaguades äfven för
ögonblickliga signaler från ena till andra stranden.
Tvenne fotografer togo under förmiddagen fera
vyer af arbetet och omgifningen,
Slutligen få vi meddela, att längden emellan
landfästena å ömse sidor elfven är 137!2 fot, att
stålet, hvaraf bron är tillverkad, är från Suraham-
mars bruk, samt att brons hela vigt uppgår till
1.000 centner och kostnaden för spannet med mate-
rialier och arbete till c:a 25.000 rår rmt, hvilkt
med flera 1000 rår understiger priset, om jern sko-
lat för densamma begagnas.
Efter omkring en veckas förlopp kommer troligen
den andra regeln att öfverföras.
Hela öfvergången anordnades och verkställdes med
en säkerhet och trygghet som blott den öfverlägsna
skickligheten, den säkra blicken, det osvikliga sjelf-
förtroendet och kallblodigheten förmå. Man hörde
icke här dessa bullrande kommandon. dessa hun-
dradetals tjenstvilliga, högljudda och förvillande
råd, som t. ex. utmärker våra eldsläckningsarbe-
ten. Konsultationerna mellan cheferna verkställdes
tyst och lugnat; allvaret i blicken gaf tydligt till-
känna företagets vigt och den risk, som ett felsteg
kunnat föranleda. Öckså voro alla möjliga försig
tighetsmått vidtagna. Broöfsergången, detta det
vigtigaste arbetet på hela jernvägslinien, är således
lyckligt gjord, gifvande ett nytt bevis på mennisko-
snillets förmåga att öfvergå t. 0. m. naturens hin-
der. Oss återstår ännu ett af dessa omvexlande
och storartade skådespel, som utmärker en jernvägs
sträckning öfver så alplika trakter som här, nem-
ligen lokomotivets första passerande af Huf
yudnäsöfailet.
WANT EEE NT a