Äfventyraren.
Roman af förf; till )Jean Vaubaron.
Första delen.
Rolf och Johanna.
(Forts. fr. föreg. AF.)
XXXVI.
Rustkammaren.
Den gamle fogden, till hvilken eremiten för-
de mig, upplyste att rustkammaren var det
rum, der de aflidne Foulquerrernas och deras
besegrade fienders vapen voro samlade. Jag
önskade så skyndsamt som möjligt uppfylla
mitt offers bön och begärde derföre att genast
bli införd i rustkammaren. Det var ett särde-
les stort rum, mycket bättre underhållet än nå-
got annat i slottet.
Tiden hade blekt färgerna på det fordom
med utmärkta målningar prydda taket och med
damm öfverdragit det förr så glänsande ekvir-
ket. Rundtomkring sågos porträtter af ätten
Foulquerres medlemmar och de fruntimmer som
desse herrar tagit till äkta. Den som isynner-
het ådrog sig min uppmärksamhet var Foulques
Taillefer, grefve af Angouleme, som uppbyggt
slottet. Hans bild förskräckte mig: Han var
beväpnad från topp till tå och hade blifvit af-
tagen i det ögonblick, då han steg till häst för
att begifva sig ut i slagtningens vilda tumult;
hans hotfulla ögon tycktes mig gnistra af en