Franska handelstraktaten inför ständerna. Förmiddagsplena i går. Hos ridd. och adeln hunno endast fyra talare att yttra sig under de fem timmar plenum vårade, hvaraf synes att deras anföranden varit allt annat än kortfattade. Kapten Ht. v. Krener, som först erhöll ordet, framställde ätskilliga tvifvelsmål rörande följderna af de i truktaten stadgade bränvinstullarne, men slutade likväl med att tillstyrkt a obetingadt ia Friherre OC. Raab, (icke frih. A. OC. Raab) på Wärby) i alade så vidlyftigt som han plägar skrifva om närimgslagstiftning, bankoch kreditväsen, fondsystem, utländska lån och gaf öfverhufvud en framställning af frihandelas och finans: lagstiftningens resultater, med afseende på så väl landet i allmänhet som dess serskilda näringsgrenar, ehuru med skäl torde kunna anmärkas att talaren sysselsatte sig med en hop saker, hvilka just icke tycktes ega något synnerligt sammanhang med föreliggande fråga. Tal. slutade med att yrka afslag. PPriherre David v. Schultzenheim höll ett ganska underhållande föredrag, flödande af paradoxer och fyndiga ordvändningar, som framfördes med stor liflighet och kraft. samt framkallade än munterhet, än bifallsrop. Talaren sökte visserligen ådagalägga att traktaten är grundlagsvidrig och förderflig för riket i allmänhet och dess näringar isyunerhet, men kom dock af politiska skäl till det resultat att traktaten måste antagas, dock med bifogande af dei utskottets hemställan innefattade klandrande yttrycken. Frih. Gripenstedt erhöll derefter ordet och upptog i ett, närmare två timmar fortfarande, föredrag till besvarande såväl de anfall, som blifvit gjorda på regeringens handelspolitik i allmänhet, som mot traktaten och dess särskilda bestämmelser, Frih. Gripenstedt inledde sitt försvar för sina åtgöranden i den vigtiga frågan med en framställning af elementerna i nationalekonomien, och upptog till slut äfven sakens konstitutionella sida, och vederlade på ett klart och ovädersägligt sätt allt hvad som blifvit taladt emot grundlagsenligheten af regeringens åtgöranden i detta ärende. Traktaten hade blifvit ständerna förelagd endast af grannlagenhet; den hade satts i verket före ständernas sammanträdande på ständernas egen begiran; klockan var en qvart till fyra på eftermiddagen då friherre Gripenstedt slutade sitt lysande anförande, hvarför ståndet åtskiljdes. Men då innu icke mindre än aderton talare anmält sig, skulle debatten fortsättas på aftonen. Presteståndet hann, dock först framemot kl. 3 e. m., ufsluta frågan. Derunder uppträdde en stor mängd talare, af hvilka dr Sandberg prostarne Althar och Rabe, yttrade sig för af slag. Biskop Annerstedts förslag om bifall fö ett år omfattades af kyrkoh. fkelund, proster Euren, domprosten Björling och doktor Falk den sistnämnde uttryckligen just emedan dett: förslag innebar ett afslag. Bland dem som önskade traktatens godkän nande med bibehållande af utskottets klandrand mellanmeningar, uppträdde först dr Rundgren och om samma åsigt förenade sig biskop Flens burg och doktor Ljungdahl (med hvilken d: