Endast Forsbäck och Björkman talade för afslag å traktaten, hufvudsakligen dervid framhållande att densammas tillkomst skulle vara grundlagsstridig. Medin har deremot framställt det förslag, att rikets ständer endast för ett år skulle antaga traktaten. Detta förslag har blifvit understödt af Sandstedt, som, då han sade sig icke kunna hoppas vinna något genom att yrka obetingadt afslag, såg sig nödsakad bitrväda detta förslag, samt af Svante Bergström, som af två onda ting ville välja det minst ondav, äfvensom af Johannes Andersson och Petter Andersson. Carl Ifvarson, med hvilken några talare förenat sig, har deremot föreslagit antagande af Bevillningsutskottets klandervotum. För ett obetingadt bifall till traktaten, med utesluande af utskottets klander, talade deremot Carl Anders Larsson, Olof Larson, Sköldberg från Nerike, Olof Nilsson, Olof Olsson. Sven Iansson, v. talmannen Anders iIrikson, Anders Andersson från Skaraborgs Jän, August Andersson, Matts Persson, Lundqvist, Ola Jönsson, Jonas Andersson från Östergötland m. fl. Per Nilsson i Espö och Rosenberg, som äfven obetingadt biträdde traktaten, framhöllo de fördelar, som med traktaten vinnas samt att regeringen egt full rätt att i denna fråga vidtaga de mått och steg som beslutits. Mot Medins bemedlingsförslag talade särskildt Sköldberg från Nerike, Carl Ifvarsson, Matts Persson, Jonas Andersson m. fl., hvilka uppmanade dem som tänkte rösta i enlighet med detsamma att hellre lägga sin röst för ett bestämdt förkastande af traktaten, emedan Medins förslag,