fogade reservation måtte, med förkastande af utskottets motivering, lemna ett enkelt och värdigt bifall till den kungl. propositionen. Hr Lemchen sammalunda. Hr Sääf yrkade afslag på berörde proposition, förklarande, att den afslutade traktaten vore i hög grad olycksbringande för vår inhemska industri, samt att genom densamma vår marknad skulle till stort men för landet öfversvämmas af utländska lyxartiklar. Hr Wern deremot yrkade bifall dertill, sägande, att vår tulltaxa i vissa hänseenden vore orimligt hög och förändringar deri nödiga. Den ifrågavarande traktaten vore första steget att få detta missförhållande brutet och utgjorde ett bevis för att regeringen gått ett inom landet länge närdt behof till mötes. Hr Wistrand instämde i motiverna för den af ståndets öfrige ledamöter i utskottet afgifna reservation, men för att få ordalagen i ståndets beslut så nära som möjligt öfverensstämmande med hvad de öfrige stånden torde komma att besluta, föreslog han att ståndet, med underkännande af utskottets ogillande mellanmening, måtte för sin del lemna sitt godkännande till den af K. M:t med Frankrike uppgjorda handelstraktaten. Hr Falkman åter föreslog följande beslut: att rikets ständer för sin del funnit för godt godkänna och bekräfta den af K. M. med Frankrike uppgjorda handelstraktaten för så lång tid rikets ständer dertill eqa grundlagsenlig rätt. Vice talmannen Muren visade, genom anförde, talande exempel, att den svenska industrien oj Kan och ej kehöfver skyddas genom några tullar. Bevisade regeringens grundlagsenliga rätt att afsluta ifrågavarande traktater. Hr Stråle ansåg traktaten fördelaktig för oss och yrkade till den ett rent och öppet ja. Hr Ljungberg ansåg, att det ej gåfves någon annan utväg än att bifalla. Hr Henschen instämde med hr Falkman. Hr Carlen, Widell, Ridderstad och Witt förenade sig uti vice talmannens reservation. Hr Rinman trodde, att något tillägg i det af hr Falkman uttalade syfte icke vore behöfligt. Hr Hierta hade önskat, att ständerna kommit i tillfälle att granska traktaten, trodde, att regeringens nedsättning af tullarne vore ett ingrepp i svenska folkets beskattniugsrätt, men yttrade sig dock för bifall. Hr Björehk bestred på angifne grunder, att traktatens antagande kunde anses såsom något band på en kommande. riksdag, samt yrkade bifall till densamma. Afven hr Lindström förenade sig i v. talmannens reservation. Bondeståndet. Förmiddaasnlenum.