fogade reservation måtte, med förkastande af ut-
skottets motivering, lemna ett enkelt och vär-
digt bifall till den kungl. propositionen. Hr
Lemchen sammalunda. Hr Sääf yrkade afslag
på berörde proposition, förklarande, att den af-
slutade traktaten vore i hög grad olycksbrin-
gande för vår inhemska industri, samt att ge-
nom densamma vår marknad skulle till stort
men för landet öfversvämmas af utländska lyx-
artiklar. Hr Wern deremot yrkade bifall der-
till, sägande, att vår tulltaxa i vissa hänseenden
vore orimligt hög och förändringar deri nödiga.
Den ifrågavarande traktaten vore första steget att
få detta missförhållande brutet och utgjorde ett
bevis för att regeringen gått ett inom landet
länge närdt behof till mötes. Hr Wistrand
instämde i motiverna för den af ståndets öf-
rige ledamöter i utskottet afgifna reservation,
men för att få ordalagen i ståndets beslut så
nära som möjligt öfverensstämmande med hvad
de öfrige stånden torde komma att besluta, fö-
reslog han att ståndet, med underkännande af
utskottets ogillande mellanmening, måtte för
sin del lemna sitt godkännande till den af K.
M:t med Frankrike uppgjorda handelstraktaten.
Hr Falkman åter föreslog följande beslut: att
rikets ständer för sin del funnit för godt god-
känna och bekräfta den af K. M. med Frank-
rike uppgjorda handelstraktaten för så lång tid
rikets ständer dertill eqa grundlagsenlig rätt.
Vice talmannen Muren visade, genom anförde,
talande exempel, att den svenska industrien oj
Kan och ej kehöfver skyddas genom några tul-
lar. Bevisade regeringens grundlagsenliga rätt
att afsluta ifrågavarande traktater. Hr Stråle
ansåg traktaten fördelaktig för oss och yrkade
till den ett rent och öppet ja. Hr Ljung-
berg ansåg, att det ej gåfves någon annan ut-
väg än att bifalla. Hr Henschen instämde med
hr Falkman. Hr Carlen, Widell, Ridderstad
och Witt förenade sig uti vice talmannens re-
servation. Hr Rinman trodde, att något tillägg
i det af hr Falkman uttalade syfte icke vore
behöfligt. Hr Hierta hade önskat, att ständer-
na kommit i tillfälle att granska traktaten,
trodde, att regeringens nedsättning af tullarne
vore ett ingrepp i svenska folkets beskattniugs-
rätt, men yttrade sig dock för bifall. Hr Björehk
bestred på angifne grunder, att traktatens an-
tagande kunde anses såsom något band på en
kommande. riksdag, samt yrkade bifall till den-
samma. Afven hr Lindström förenade sig i v.
talmannens reservation.
Bondeståndet.
Förmiddaasnlenum.